Sociologen Zygmunt Bauman är död. Under måndagen dog den polskfödde sociologen, författaren och filosofen i sitt hem i brittiska Leeds. Författaren Freke Räihä, Degeberga, skrev en diktruna över honom.
Förintas, det är gjort för att vi ska förintas, det är kontroll.
Beslutet att förinta är borttaget från den statspolitiska scenen.
Det är taget i ett kontor. Av en ensam människa i sin ensamhet.
Vi tillverkar inte längre vapnen i en helhet – utan varsitt fragment
ensamma från varandra. Ingen kan ensam överblicka sammansättningen
av den förintelse vi bygger, som förintar oss – den går inte att se utan karta.
Alla synliga kopplingar mellan orsak och verkan är förintade.
Vi är inte vatten, vi flyter fria som främlingar för varandra.
Istället är det en föränderlig blick på den andre, där den förintas.
I den här ensamheten, där vi förintas, måste vi möta dialog, måste vi
leta frågor – inte med den som är som du, utan med den som
ställer mot. Där ett möte kan ske, utan att spegla dig.
Kartan vi använder när vi går vilse är en spegel,
en duk av vätska –
omgärdad av dessa förgyllda murar. Men också den är möjlig att förinta. Förinta den.
