Apropå furor som faller...
Läste Astrid Flemberg-Alcalás krönika och fastnade för "Filosofer av facket tvistar om ifall braket som följer furans fall i skogen verkligen är ett brak när ingen alls hör det. Svaret kan tyckas oviktigt – så länge det gäller just furor i skogen."
Kultur • Publicerad 18 januari 2011
Filosoferna får naturligtvis ägna sig åt de frågor de önskar men just denna torde – när den nu framställs i presens – inte längre vara särskilt relevant. Naturvetenskapen har sedan länge klarlagt hur det förhåller sig.
När trädet faller omvandlas en del av dess lägesenergi till rörelseenergi som skapar tryckvågor. Om och när en sådan tryckvåg når ett mänskligt öras trumhinna tolkas den i hjärnan som ett brak. Energin är oförstörbar och finns där oavsett om det finns ett mänskligt öra eller ej. Braket förutsätter alltså det mänskliga örats närvaro.
Inte så mycket att filosofiskt tvista om?
Bengt Göransson, Gärds Köpinge
Så här jobbar Kristianstadsbladet med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
