GDPR Illustration

Ta del av vår integritetspolicy

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat vår integritetspolicy så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Behövs verkligen fler böcker om Blomkvist och Salander?

Nya Millenniumförfattaren Karin Smirnoff hittar så småningom sitt eget deckaruttryck i ”Havsörnens skrik”. Men med denna överdos av män som hatar kvinnor, samer och stockholmare undrar kulturskribenten Mats Palmquist om vi behöver fler böcker om Mikael Blomkvist och Lisbeth Salander.
Bokrecension • Publicerad 18 november 2022
Detta är en recension i Kristianstadsbladet. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.
Karin Smirnoff, född 1964, bodde under flera år på Österlen men är numera bosatt i Hertsånger. Innan hon blev författare jobbade hon som journalist och drev även en träfabrik. Efter studier på Lunds universitets författarskola kom hennes succédebut 2018, ”Jag for ner till bror”.
Karin Smirnoff, född 1964, bodde under flera år på Österlen men är numera bosatt i Hertsånger. Innan hon blev författare jobbade hon som journalist och drev även en träfabrik. Efter studier på Lunds universitets författarskola kom hennes succédebut 2018, ”Jag for ner till bror”.Foto: Johan Gunséus
Spänning

Karin Smirnoff

"Havsörnens skrik”

(Bokförlaget Polaris)

Den tar aldrig slut, canossavandringen som Mikael Blomkvist tvingas göra långt efter sin skapares död. Först med David Lagercrantz, nu med Karin Smirnoff som vägvisare. Frågan är bara varför. Varför inte låta Blomkvist och Lisbeth Salander vila i frid?

Nej, det är inget fel på vare sig Lagercrantz eller Smirnoff. De är utmärkta författare båda två, sannolikt bättre än Stieg Larsson, som skrev i ett slags rus, långt och med upprepningar, ibland osammanhängande. Men med ett driv, en nerv, en ilska och ett engagemang bortom det fattningsbara. Ett patos.

Denna lidelse når aldrig Lagercrantz. Inte heller Smirnoff.

I Millennium-serien finns alldeles för mycket pengar för att författarens känsla för sitt eget material, sin egen passion, den egna berättelsen, ska bli lidelsefull. Det är geschäft, rent och oförblommerat.

”I Millennium-serien finns alldeles för mycket pengar för att författarens känsla för sitt eget material, sin egen passion, den egna berättelsen, ska bli lidelsefull.”
Mats Palmquist

Karin Smirnoff har varit både omtalad och uppskattad sedan succédebuten med "Jag for ner till bror" (2018). Men frågan är om hon är en bra deckarförfattare?

Det är i sitt trygga Norrland hon förlägger handlingen, till staden Gasskas, som likt andra norrländska orter står inför stora förändringar med vindkraftparker, nya gruvor, batterifabriker och alla problem detta för med sig i form av skrupelfri girighet och maffiabrottslighet.

Dit kommer Mikael Blomkvist för att gifta bort sin dotter med stadens ledande kommunpamp, och för att umgås med sitt älskade barnbarn. Till Norrland kommer även Lisbeth Salander för att ta hand om sin brorsdotter, vars mamma försvunnit. Dottern till Salanders döde bror Ronald Niedermann, ni vet, han den tyste, elake som inte kunde känna smärta. Och än en gång korsas Blomkvists och Salanders vägar.

”Karin Smirnoff hittar under resans gång sitt eget deckarspråk. Det blir spännande, om än inte så originellt.”
Mats Palmquist

”Havsörnens skrik” är ytterligare en Norrland noir. Efter att ha läst ett stort antal spänningsböcker med Norrland som fond de senaste åren känner jag mig mätt. Många av dem är alldeles utmärkta, Tove Alsterdal och Stina Jackson främst. Men det är en överdos av män som hatar kvinnor, och samer, och stockholmare, ja, män som hatar alla som bor söder om Dalälven. Det är avvikande enslingar med konstiga böjelser. Snus, mus och brännvin i överflöd. Så även i ”Havsörnens skrik”. Lägg därtill korruption, genomvidrig brutalitet och hänsynslöshet.

Men jo. Karin Smirnoff hittar under resans gång sitt eget deckarspråk. Det blir spännande, om än inte så originellt. Hennes formuleringsförmåga och språk, det som sannolikt har gjort henne så omtyckt, är stundom både kärvt vackert och poetiskt. Bortom det gängse uttrycket i denna litterära genre.

Men ytterligare två Millenniumböcker av Smirnoff är planerade. Jag undrar, är de verkligen nödvändiga?

Karin Smirnoffs första bidrag till Millennium-serien.
Karin Smirnoffs första bidrag till Millennium-serien.Foto: Bokförlaget Polaris
Mats PalmquistSkicka e-post
Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kristianstadsbladet och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.