Bli klok som en bok
Blir du klok av att läsa en bok? Ja, skriver jag, som har läst en bok om dagen större delen av mitt vuxna liv. Klart jag vill skriva så. Flest lästa böcker får medalj i intelligenstävlingen?
Så enkelt är förstås inte sambandet mellan bok och klok. Men vi lär oss allt mer om vad som händer när vi läser. Vi har ingen läsgen som ligger och slumrar i vår arvsmassa. Vi måste lära oss ett ord i taget och vi lär oss ord genom att lyssna, läsa och tala.
– Hoppa!
Min treåriga dotter och jag ropade tillsammans. Grodan måste hoppa för att klara sig ur de livshotande situationer den hamnat i. När vi vände blad kunde vi se att grodan följt vår uppmaning. Strax hotade en ny fara och vi ropade igen:
– Hoppa!
Och grodan hoppade. Under några veckor läste vi berättelsen varje dag. Vi måste ha ropat hoppa hundratals gånger tillsammans och jublat när grodan klarade sig. Det verkar logiskt att varken jag eller dottern identifierade oss med grodan, lika uppenbart tycks det att vi ville att grodan skulle klara sig när den hamnade i livshotande situationer.
Vår inlevelse och glädje under läsningen var intensiv. Det var som om våra gemensamma rop räddade grodan, varje gång.
Vad hände när vi satt i soffan i vardagsrummet och läste, ropade och skrattade oss fram i grodans sällskap? Hur mycket som helst vill jag spontant skriva, men inser att det blir för mycket (fniss).
När vi läser eller lyssnar till någon som gör det kopplar vi samman ord och bilder. Barn lär sig att det finns en värld utanför dem själva och de lär sig att koppla samman den världen med sin egen värld. De lär sig att lyssna och tolka berättelser och det mesta av det vi minns är kopplat till händelser som minnet förstärker om de berättas.
En undersökning jämförde två grupper av femåriga barns sätt att berätta om vad de hade upplevt en dag på dagis. De barn vars föräldrar hade läst för dem kunde berätta mer än de andra barnen och när de började i skolan hade de lättare för att lära sig att läsa.
Vi behöver ord för att förstå vad andra säger och skriver. Vi behöver ord för att upptäcka världen och oss själva. Vi blir vad vi läser.
Vad händer i hjärnan när vi läser? En ovan läsare måste ha stort fokus på texten. Vana läsare klarar det med mindre ansträngning, istället aktiveras de delar av hjärnan där känslor, tankar och minnen samverkar för att fördjupa förståelsen.
All läsning startar med uppmärksamhet. Sedan börjar det semantiska minnet aktiveras. Ord och fraser vi har mött tidigare känns igen och hjärnan behöver använda mindre kapacitet för att tyda texten. Den hjärnkapacitet som utvecklas under läsning blir användbar även under andra aktiviteter.
Ingenting av det vi har lärt oss har betytt lika mycket för vår utveckling som läs- och skrivförmågan. Ord är inte bara ord. Ord är tankar, känslor och minnen. Det förklarar varför vi aldrig läser en bok på samma sätt.
En mening räcker för att illustrera påståendet. Jag hade en gång en båt. De associationer den enkla meningen väcker skiljer sig åt hos en båtbyggare, en sjömansänka och en person som tycker om att lyssna till Cornelis Vreeswijk.
Vilka associationer som väcks av det vi läser beror på våra erfarenheter och hur väl utvecklat vårt språk är. Det är först när den totala fokuseringen på texten bryts som texten blir intressant.
Först när läsaren övertar texten från författaren och gör den till sin som den får liv.
Ju mer utvecklat detta övertagande blir desto mer liv får de böcker passionerade läsare måste ha för att leva.
Tomas Polvall
kultur@kristianstadsbladet.se