Bodström, Thomas: "Rymmaren"

Mer initierat än så här blir det väl inte, en jurist och före detta justitieminister skriver en deckare som handlar om en justitieminister, advokatbyrå och poliskår.

En fånge blir mördad på Österåker-anstalten och det blir upprinnelsen till en härva av politiskt rävspel och utredningen görs av en polischef som inte alltid följer spelets regler.

Susanne Dahlgren, en före detta å-klagare som gått över till kriminalarbete, reagerar starkt mot hur chefen bedriver förundersökningen på ett sätt som står i strid med hennes bild av hur ett rättssamhälle ska fungera.

Generaldirektören för kriminalvården har inte heller riktigt rent samvete och fallet hamnar allt högre upp i hierarkin.

Justitieminister Gerd Lundinär högsta hönset och dras med i intrigerna och hamnar i en besvärlig situation, som hon försöker hålla stången med god hjälp av sin begåvade pressekreterare.

Allt handlar till syvende och sist om makt och vilkas huvuden som ska rulla, det gäller att ha hållhakar på varandra. En hel del av den politiska jargongen är inte så lätt att hänga med i, vem som ska säga vad och när, och hur frågor ska dras är emellanåt rätt trist, men antagligen går det hem i de rätta kretsarna.

Bodströms insiktsfulla (?) beskrivning av sig själv som oppositionspolitiker – "... han som brukar vara hetsig när han inte får prata om fotboll, om sina fyra barn eller om att han jobbar som advokat. Han är bara för patetisk." – är lite kul och vittnar om en viss självdistans.

Bokens språk och driv fungerar hyfsat, ingen direkt gastkramande sträckläsning kanske, men en god inblick i hur det politiska spelet fungerar. Dessutom visar sig Susannes rättspatos vara ett luftslott som inte sträcker sig till den egna moralen.

I efterordet, därBodström avslöjar att hälften i boken har hänt på riktigt, ger en hel del att tänka på. Går det verkligen till så här bakom de politiska kulisserna?