Bortglömda Nobelpristagare: Ivo Andric
Ivo Andric är Jugoslaviens enda Nobelpristagare. Han föddes 1892 i ett fattigt hem nära Travnik i Bosnien, då en del av dubbelmonarkin Österrike-Ungern.
Redan 1911 publicerades några av hans dikter i lokaltidningar. Under första världskriget fängslades han i tre år för samröre med revolutionära grupper som ville se en sydslavisk stat, fri från österrikiskt inflytande. Isolering är ett tema som Andric kom att behandla i sitt framtida skrivande, bland annat i fängelsememoarerna "Ex Ponto" (1918) och "Helvetets förgård" (1954).
Framgångsrik diplomatkarriär
Under 1920- och -30 talen bedrev Andric en framgångsrik diplomatkarriär. Han fortsatte dock att skriva och gav under mellankrigstiden ut flera novellsamlingar. När Jugoslavien 1941 invaderades av Nazityskland fick han lämna sin post som ambassadör i Berlin och återvända till Belgrad. Under krigsåren i staden skrev han de romaner som han främst är ihågkommen för: "Bron över Drina", “Konsulerna" och “Gospodica".
En del av barndomen tillbringades i staden Visegrad vars välkända bro är ett återkommande motiv i hans böcker. Hans mest välkända roman "Bron över Drina" spänner över 400 år och visar hur Balkan historiskt varit en smältdegel för etniciteter och religioner. Ett myller av människor från olika generationer och nationer passerar över stenbron, byggd under det ottomanska styret på 1500-talet. De olika grupperna befinner sig sällan i harmonisk samexistens och många konfrontationer utmynnar i brutalt våld. Bron finns i dag på Unescos världsarvslista.
"Episk kraft"
Svenska Akademiens motivering till Ivo Andrics Nobelpris lyder: "För den episka kraft varmed han gestaltat motiv och öden ur sitt lands historia."
Han skrev som ung på kroatiska men övergick sedan till serbiska och vävde ofta in turkismer, turkiska uttryck som letat sig in i de slaviska språken, i sina texter. Efter 1990-talets krig på Balkan, och Jugoslaviens upplösning, har en dragkamp uppstått om Nobelpristagaren.
Ivo Andric var katolik och född i Bosnien, vilket han kallat sitt spirituella hem. Föräldrarna var från Kroatien men han kom senare att identifiera sig som serb. Serbien öppnade i höstas ett kulturcenter i Peking döpt efter honom. (TT)
Ivo Andric
Levde: 1892-1975
Fick Nobelpriset i litteratur: 1961.
Verk i urval: "Bron över Drina", “Konsulerna" och “Gospodica" (The woman from Sarajevo"), vilka gavs ut efter krigsslutet 1945.
Stil: Skildrar framför allt livet i Bosnien och hur regionen under lång tid befunnit sig i skärningspunkten mellan öst och väst, mellan olika härskare, religioner och världsåskådningar.
Kuriosa: “Bife Titanic" är en film av Emir Kusturica, baserad på en novell av Andric som utspelar sig på en bar i Belgrad. Kusturica ligger även bakom bygget av Andricgrad, en temaby i östra Bosnien inspirerad av författaren och hans böcker. Regissören spelade där även in scener till "On the Milky road" (2016). Arkitektoniskt blandas här bysantinska och ottomanska influenser med renässansstil och klassicism för att spegla olika epoker i områdets historia.
Den jugoslaviska popgruppen Aska tog sitt namn från en karaktär i Ivo Andrics "Aska i Vuk". Gruppen vann Jugoslaviens uttagning till Eurovison song contest 1982 med "Halo halo" som i finalen inkasserade en tolvpoängare av den svenska juryn, den första någonsin för ett jugoslaviskt bidrag. Aska slutade på 14:e plats.
Om serien:
I sommar lyfter vi fram några av Nobelpristagarna i litteratur som inte längre är särskilt kända. Tidigare har vi skrivit om dessa fyra: Yasunari Kawabata, Pearl S Buck, Henrik Pontoppidan och Saint-John Perse.
