Dag 11: En svår konst att inte vara konst

DAG 11 (23/5). 1917 var Marcel Duchamp med och organiserade en konstutställning i New York, där det var bestämt att inga konstverk skulle bli refuserade. Under det lånade namnet "R. Mutt" och i hemlighet, lämnade han själv till denna utställning in en urinoar, som han köpt i en byggvaruhandel och gett titeln "Fontän".

Urinoaren blev prompt refuserad av den övriga utställningskommittén, med motiveringen att den inte var ett konstverk. Duchamp protesterade förgäves och hävdade att "om nu Herr Mutt valt att uttrycka sina konstnärliga avsikter med hjälp av denna urinoar, så har vi ingen rätt att stoppa honom".

Urinoaren kom ändå inte med i utställningen, men blev med tiden ett av nittonhundratalets allra mest inflytelserika konstverk överhuvudtaget. "Fontän" är ett av de första exemplen på konstkategorin "readymade", som Duchamp uppfann, och som innebär att konstnären kan ta ett föremål ur verkligheten och ge det ett konstverks status genom att säja så.

Marcel Duchamp förvandlade sin urinoar fyra år innan kvinnlig rösträtt infördes i Sverige, elva år innan Per Albin Hansson lanserade begreppet "Folkhem" och trettiosju år innan tv började sändas i Sverige. 98,7 procent av den här sidans läsare var ännu inte födda.

I min föreläsning på Bildkonstakademin idag diskuterade jag vad som blir resultatet när en annan konstnär, Giorgio de Chirico, med början 1946 och framåt vid ett antal tillfällen med stort eftertryck, och inför domstol, hävdat att målningar som han bevisligen en gång har utfört – är falska.

Om den ene med sitt val och sina ord kan upphöja ett föremål till statusen av konst – måste inte då den andre kunna ta sig rätten att göra motsatsen?

Men så enkelt – eller rättvist – fungerar inte världen.

Under dagen bör byggnadsställningen ha färdigställts i Wanås park. Jag ser fram emot att återvända, men det dröjer ännu några dagar.

Jan Svenungsson