Dahlström funderar och flanerar/Måndag
Jag läste ett TT-telegram om ett brudpar som åkt till Prag för att fira smekmånad. De trodde att de bokat ett lyxigt hotell men hamnade på ett sjukhus! När de kom till hotellet i Prag reagerade de över att personalen gick omkring i vita rockar, att övriga gäster hade bandage och satt i rullstolar och i hissen stod det inte lobby, bar och restaurang, som man är van vid på hotell, utan operation, kardiologi och tympanometri. De förstod förstås att de hamnat på ett slags sjukhus när de ringde roomservice och det kom en sköterska till rummet. Saken är den att det här sjukhuset i centrala Prag också bedriver en slags hotellverksamhet. Kan väl vara praktiskt men knappast när man är på bröllopsresa... Paret blev naturligtvis förbannade och klagade hos resebyrån när de kom hem. Men resebyrån menade att de borde fattat att det var ett hotell - och sjukhus. Paret får blott 30 procent av pengarna tillbaka. Det tycker jag är snålt på gränsen till oförskämt. Jag har aldrig (peppar, salt, ta i trä) hamnat på sjukhus utomlands men väl på skumma hotell. Ett år, då vi var på väg hem efter några månader i södra Frankrike, körde vi vilse och ju senare det blev på kvällen ju längre ut på den ödsliga landsbygden kom vi. Till sist hittade vi ett litet, skabbigt hotell med det föga inspirerande namnet "No mans land". Det var som tagit ur en skräckfilm. Portieren var en urgammal man som inte sade ett ord men stank som en ladugård. Rummet var skitigt och sängen ett skämt. Toaletten låg ute i korridoren och när jag skulle gå dit fungerade inte ljuset i korridoren. Jag hade redan hög puls och såg det som ett dåligt omen. I mörkret hittade jag inte till toaletten utan provade några olika dörrar. När jag öppnade en dörr föll det ut en illaluktande varelse som trevade över mitt ansikte. Jag blev förstås vettskrämd och rusade tillbaka till rummet. Efter att ha fått ner pulsen till omkring 250 beväpnade jag mig med min resekniv och ficklampa och gav mig åter ut i korridoren. Vi var nämligen i väldigt stort behov av en toalett. Upplösningen blev odramatisk. I ficklampans sken såg jag att jag öppnat dörren till en städskrubb och att varelsen var en gammal golvmopp. Toaletten låg bredvid och var vidrig men fungerade. Frukosten, som de tog bra betalt för, bestod av surt kaffe, stenhårt gammal bröd och en stor burk honung med en kletig sked som tydligen varit med några år. Vi flydde... Som vanligt? Kåsören Robert Dahlström." BORDER="0"Kåsören Robert Dahlström. Robert Dahlström. 0411-645 53 robert.dahlstrom@allehandasyd.se
