Dahlström funderar och flanerar/Onsdag
En stor nyhet i går var att många så kallade svenska jordgubbar i själva verket har varit polska. Illvilliga krafter på andra sidan Östersjön har smugglat in stora mängder polska bär och lurat skjortorna av oss. Myndigheterna är upprörda och nu sägs det att tullen ska sätta in ett särskilt jordgubbskommando. Enligt en vanligtvis osäker källa håller man just på att omskola knarkhundar till bärhundar. En expert uttalar sig i en tidning och menar att han anade oråd när det plötsligt fanns god tillgång på bär till hyfsat lågt pris trots alla förutsägelser om en dålig, svensk bärsommar. Jag gjorde, för övrigt, samma reflektion strax innan midsommar; alla pratade om att det inte fanns några svenska jordgubbar men ändå fanns det massor - inte minst hos frifräsare längs vägarna. Var det polska gubbar? Enligt all expertis är de polska jordgubbar nog så goda som de svenska - ja, det skiljer ju inte många mil och dessutom har de haft det väldigt varmt och fint i Polen. Och, eftersom det inte har funnits, och inte finns några svenska bär, så kan väl ej heller de polska gubbarna vara en ojust konkurrent? Jag säger som i det gamla, slitna skämtet: Jag ska inte prata med jordgubbarna så jag bryr mig egentligen inte om varifrån de kommer. Huvudsaken är att de är goda och hyfsat billiga. Men det verkar som att det är väldigt mycket skumraskerier inom jordgubberiet. Jag skrev härom dagen om självplockning och har fått många tips och kommentarer. Ett väldigt roligt mail kommer hela vägen från Cincinnati, i USA, (ni vet väl att ni kan läsa min spalt på Allehandas webbsidor?) där en kvinna uppenbarligen håller sig undan den svenska jordgubbsrättvisan. Hon vittnar om hur man får mer än full valuta för sina pengar på självplockningen och det går ut på att äta lika många bär som man har i korgen. Att hon är proffs går inte att ta fel på. Hon tipsar om keps med stor skärm eller bredbrättad solhatt som döljer det tjuvaktiga bärätandet och hur viktigt det är att torka sig om munnen, och om att det är bra för hushållskassan att ta med alla barnen - det behövs ingen middag den dagen... En liter i korgen och en liter i magen, är hennes fältrop när hon och familjen attackerar de skånska jordgubbsfälten. Jag vill redan nu meddela Interpols bärsektion att jag inte på några villkor uppger hennes nuvarande adress, inte ens om ni tvingar i mig holländska eller italienska jordgubbar uppdrivna i växthus... Som vanligt? En av Tina Hegardts stolar. Bild: Robert Dahlström Robert Dahlström, 0411-55 78 53 robert.dahlstrom@allehandasyd.se
