Debut med kraft
Kriminalroman
Tana French: "Till skogs" Övers. Peter Samuelsson (Bonniers)
ººUnga irländskan Tana French debuterar med en nästan 500-sidig roman som till största delen utspelar sig i ett skogsparti i Knocknaree, strax utanför Dublin.
Hon gör det med kraft.
För drygt tjugo år sedan försvinner två tolvåringar i skogspartiet, bara Adam Ryan undkommer men han har helt förlorat minnen av vad som hänt. Han blir sedermera i livet kriminalare och bokens berättarjag.
I nutid hittas en ung flicka mördad i samma skogsparti och när kriminalassistent Ryan tar på sig utredningen ihop med sin yrkespartner Cassie Maddox inser han inte vilka djupa spår barndomshändelsen har satt och att minnen kommer att bubbla upp till ytan under utredningens gång.
Tana French gör två mycket bra porträtt av Ryan och Maddox och när slutligen sanningen uppenbaras om vad som faktiskt har hänt blir det en övertygande psykologisk djuplodning i händelserna som ledde fram till mordet. Det är också här som bokens riktiga styrka ligger.
Inte minst porträttet av Ryan är helgjutet och visar tydligt på människans svagheter. Cassie Maddox är en rakare personlighet, dock inte utan djup hon heller.
Vi får följa polisutredningen i stort sett i sin helhet, med alla dess brister och blindskär. Tana French har också på pusseldeckarmanér planterat ut vissa spår som kan leda en snabbtänkt läsare till mördaren innan Ryan och Maddox når dithän.
Mordplatsen är ett gammalt keltiskt altare i en öppning i skogen och stundtals försöker författaren inympa keltisk mystik i berättelsen, dock utan att komma särskilt djupt i ämnet.
Genom Ryans envisa försök att komma tillrätta med sina minnen av vad som hände i skogen för tjugo år sedan, och polisens misstankar om ett samband med det nya barnamordet, får man också ett tidsperspektiv på det lilla samhällets utveckling.
Att det sedan inte bara blir ett lyckligt slut för Ryan och Maddox är en annan femma. Frågan är om Tana French tänker fortsätta skriva om paret och i så fall hur det ska gå till. De blev snabbt bekanta och jag vill gärna läsa mer om dem.
Släcker man nattlampan 02.30 efter sista sidan är det väl ett betyg gott nog?
Per Erik Tell