Den digitalkulturella revolutionen är här
De finns dagligen runt omkring oss - tv-spelsnördarna. Fjuniga pubertetskillar (tjejer är det sällan) som tillbringar åtskilliga av dygnets timmar vid sin Playstation eller X-Box. Nördarna kan se ut som oengagerade slöfockar, men är i själva verket aktiva delar av en samhällsförändrande, digitalkulturell massrörelse.
Troligen har tv- och datorspelen bidragit till att både minska ungdomsbrottsligheten (fler stannar hemma) och öka medelvikten (mycket läsk och stillasittande).
Timmarna vid spelkonsolen är ett självklart inslag i nästan alla tonåringars vardag. Det är ingen djärv gissning att de digitala spelen - och inte längre film, serier eller tv - är den för unga mest intressanta och tillgängliga formen av fiktion.
De etablerade medierna försöker hänga med i utvecklingen - många svenska dagstidningar har särskilda avdelningar för de senaste tv-spelen. Dagens Nyheter har rentav låtit sin litteraturkritiker Jonas Thente skriva om spel på ett kulturjournalistiskt vis.
Men annars handlar spelbevakningen mest om grafik och knapptryck. Tv-spelen befinner sig - liksom nördarna själva - ännu så långt ner i kulturhierarkin att de knappt ens betraktas som kultur.
Det är således rätt få kulturskribenter som på allvar ägnar sig åt att leta efter nya kulturmönster i exempelvis senaste editionen av fotbollsspelet FIFA. Likväl är denna virtuella sportvärld full av nya, kulturellt laddade företeelser; här finns både metrosexuella män och mängder av livsstilsskapande varumärken.
Jag tror att tv- och datorspelens innehåll och status snart kommer att förändras avsevärt. De rena sport- och våldsspelen är på väg att kompletteras av andra, mer intellektuellt krävande spel.
Redan nu finns litterära spel som utspelar sig i Lovecrafts och Tolkiens världar, men det går förstås också att tänka sig spel baserade på litterära klassiker. Jag skulle till exempel kunna tänka mig att som en virtuell Josef K försöka ta mig ur en absurd kafkaistisk process. Eller kanske som en skuldtyngd Raskolnikov irra runt i Dostojevskijs St. Petersburg.
Och den som gillar klassisk musik kommer kanske snart att framför bildskärmen kunna dirigera sin egen symfoniorkester. Allt kan bli precis som i verkligheten - fast enklare och snabbare.
Tekniken erbjuder oändliga möjligheter att blanda olika konst- och kulturformer. Den digitalkulturella revolutionen har bara börjat.
Petter Bengtsson
