Den nya porten hyllar 60-talet

Kvarteret Finland ligger på mark som låg sydöst om stadens befästningsverk och gränsade till Långebrogatan, stadens infart från söder.Dessa befästningsverk revs vid mitten på 1800-talet och gav plats för en utvidgning och förnyelse av den lilla renässansstaden. En av de första verksamheterna i kvarteret var en krogrörelse som drevs av en finländare, därav kvartersnamnet. Verksamheten passade väl in begreppet porten mot staden. Övriga kvarter i stadsdelen är Flickskolan och Åland.

I kvarteret kom fleraverksamheter att samsas fram till 1906 då hela kvarteret såldes till nybildade Finlands Bryggeri Aktiebolag. 1918 uppgick detta bolag i Aktiebolaget Skånebryggerier som fram till 1963, då verksamheten upphörde, utvecklade verksamheten och gav kvarteret den form det hade när det revs 1967.

Hela kvarteret var stadsmässigt med en arkitektur i nyrenässans eller en praktisk och redig stil som var förhärskande under det sena 1800-talet. En enkel fönstersättning, sparsmakad utsmyckning av taklisterna och blygsamma frontespiser (förstärkta mittpartier) för rytmikens skull var denna stadsmässiga arkitekturs kännetecken.

Invändigt var kvarteret en salig blandning av verksamheter i anslutning till bryggeriverksamheten som exempelvis ångpannehus, lager och jäskällare, stall för bryggerihästarna, islagerhus och bostäder för drängar och övriga arbetare.

1967 blev Kristianstads kommunägare till kvarteret och bestämde sig ganska omgående för att exploatera kvarteret för bostäder, framförallt för äldre. Då det fanns ett starkt önskemål från olika företag och organisationer att säkra ett äldreboende för sina medarbetare, fick de möjligheter att donera medel för byggandet mot att de fick diktera vissa villkor, exempelvis vilka som skulle få hyra och framtida hyresnivåer.

Detta faktum medförde vissa svårigheter när den nuvarande ombyggnaden förbereddes och fastighetskontoret fick förhandla med regeringen (länsstyrelsen) för att få de angivna donationsvillkoren upphävda (permutationsförhandlingar). 41 av de 96 lägenheterna var sådana stiftelselägenheter.

Uppdraget att rita de nya husen gick till Malmöarkitekten Bror Thornberg, också arkitekt för Kristianstads Stadsbibliotek. Bror Thornberg var en duktig och framgångsrik arkitekt som ville företräda en modern internationell och nationell arkitektur. Den nya hustypen, det smala och höga skivhuset blev idealet och förebilder fanns i FN-skrapan i New York (Corbusier med flera) och de fem "trumpetstötarna" vid Sergels torg i Stockholm (Markelius/Helldén med flera).

Då Finlandshusen var färdigavar det många som var imponerade av volymerna, av de moderna lägenheterna, den förnäma utsikten mot Helgeån och de vackra fasaderna i betong med frilagd ballast av sjösten. Samma behandling av betongen finns i biblioteket där ballasten är krossad röd granit.

Men vartefter åren gick tyckte den yngre generationen att husen visserligen fortfarande var imponerande, men mörka och dystra som entré till staden från söder. Dessutom var husen allvarligt skadade av vind och vatten. Underhållet skulle bli mycket omfattande och kostsamt.

Kommunen sålde så kvarteret till AB Kristianstadsbyggen 2004 med uppdrag att renovera hela kvarteret med prioritet för äldreboende. ABK beslutade för sin del att ge fyra arkitektkontor möjlighet att komma in med förslag (FFNS Malmö, SESAM arkitektkontor Kristianstad, WSP arkitekter Malmö och UULAS arkitektkontor i Kristianstad).

Bristen på underhåll, tekniskabrister i konstruktion och fasadmaterial samt utslitna hissar, innebar väsentliga ingrepp i de befintliga husen. Både byggherren och de tävlande arkitekterna hade dessutom ambitionen att låta vår tids arkitektur färga ombyggnaden och dessutom att "den södra porten mot Kristianstad" skulle lysa upp den viktiga stadsdelen.

Av de tävlande arkitekterna vann WSP arkitekter i Malmö. Skanska vann entreprenadtävlingen och Uulas arkitekter i Kristianstad fick Skankas uppdrag att fullfölja arkitekttävlingens intentioner i entreprenaden.

Fasaderna fick en ljus puts och övriga strukturer, som hissar och förstorade inglasade balkonger, fick en vertikal betoning i kontrasterande svart färg. Dessutom räddades ett läckande tak av en påbyggnad med ytterligare en våning på båda skivhusen. Denna uppglasade takvåning glittrar och ger kvarteret ett hyfsat lyft, liksom några exklusiva lägenheter för solventa hyresgäster med höga krav på sitt boende.

Att producera exklusiva lägenheter i attraktiva lägen anses, genom de flyttningsrörelser som skapas i bostadsbeståndet, underlätta för olika hushåll att byta upp sig på bostadsmarknaden, respektive att släppa in nya hushåll på denna marknad.

Sammantaget är minbedömningatt förnyelsen av husen i kvarteret Finland är mycket lyckad.

Att man valde ombyggnad i stället för rivning och nybyggnad får väl ses som hyllning av Thornbergs 60-talsarkitektur. En nybyggnad i dag hade nog lett till någon "torso-liknande" skyskrapa, heller inte dåligt för "en port från söder".