GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

"Det återfunna paradiset: tysk expressionism". Arkens konstmuseum, Köpenhamn.

Kultur • Publicerad 21 november 2004
Erich Heckel: "Fränzi stående" (1910)
Erich Heckel: "Fränzi stående" (1910)
Foto: 

KONST. Expressionismen, den tyska konstnärliga revolutionen 1905-1914 är definitivt Tysklands viktigaste bidrag till 1900-talets konst. Men termen är besvärlig och egentligen kan man inte tala om någon enhetlig rörelse, mer kanske om ett konstnärligt tillstånd och idémässigt uppror.

Bildvärldarna uppstod i skärningspunkten mellan en växande civilisationskritik, med effekter av stegrad industrialisering och kommersialisering, och en stark längtan efter ursprunglighet och ett oförfalskat liv i naturen. Människans inre skulle smälta samman med metafysiska visioner och skapa en slags återfödelse i ett nytt paradisiskt paradis.

Kring ett par kreativa "mötesplatser" – gruppen och publikationerna kring Die Brücke och kalendern Der Blaue Reiter – skapade konstnärer som Karl Schmidt-Rottluff, Ernst Ludwig Kirchner, Erich Heckel, Adolph Erbslöh med flera bildvärldar som utgick från en direkt och intuitiv upplevelse av världen.

En hastig blick på dessa bilder kanske förleder oss att tro att vi ständigt rör oss ute i en färgsprakande natur där den nakna, ursprungliga människan framträder med hela sin stora naturlighet. Men en stor del av motiven utspelar sig också ute i en växande storstad, där människorna promenerar omkring på gatorna, i parkerna när de inte går på varietéer, lever och lever ut sin längtan.

I Arkens stora utställning Det genfundne paradis: tysk ekspressionisme möter vi verk av 13 expressionister. Presentationen vill visa ett tvärsnitt av den tyska expressionismen och dessutom betona de olika visioner som konstnärerna hade om ett paradisiskt tillstånd.

Totalt omfattar utställningen 110 verk – målningar och grafik – av flera av de självklara namnen: Karl Schmidt-Rolluf, Ernst Ludwig Kirchner, Otto Mueller, Franz Marc, August Macke, Emil Nolde, Max Pechstein, Erich Heckel, Adolph Erbslöh och Alexej von Jawlenski. Men här finns också ett par konstnärer som här känns som något av en "gisslan": Wilhelm Morgner och Paula Modersohn-Becker – åtminstone när de endast är representerade med ett eller ett par verk.

Det är ingen tvekan om att det här är en rikt orkestrerad utställning, med flera intressanta bilder. Men urvalet är också ett problem. Kirchner-kollektionen av målningar visar inte hans viktigaste och bästa verk. Man saknar såväl självporträtten som Berlin-bilderna och de starka porträtten Mazella (som finns på Moderna Museet i Stockholm) och Naken kvinna med hatt med flera. Det samma gäller Schmidt-Rotluff-urvalet, där några av de mer centrala verken saknas. Men det som känns allra svårast att bortse ifrån är att här inte finns någon som helst dokumentation av materialet kring det ursprungliga Die Brücke och Der Blaue Reiter.

Men nu skall jag inte, alltför länge, fastna i det som saknas utan i stället utgå ifrån det som verkligen visas.

De 13 expressionisterna söker, var och en på sitt sätt, ett alternativ till den tumultartade, moderna nya tillvaron. Människan, också när hon direkt syns i bild, är ständigt närvarande i den färgglödande naturen. För några av konstnärerna – Emil Nolde, Pechstein och Otto Mueller – blev sökandet efter det ursprungliga en vidare upptäcktsfärd in i det exotiska och vilda. Nu räckte det inte längre med besöken på de etnografiska museerna. Mueller levde och målade bland zigenare på Balkan och sökte där fram bilder som intensivt kunde fånga det enkla och samtidigt känslomässigt laddade livet.

1913 for Nolde, tillsammans med sin fru, till Nya Guinea. I bilder som Palmer vid havet, Papuafamilj, Besvärjelse med flera anar man den romantiska föreställning som präglar hans bildsyn vid den här tiden, medan De vildas troféer naivt framställer de inföddas djuriska sidor. Men som helhet är nog Nolde-urvalet den här utställningens intressantaste del. I en av hans märkligare målningar Vilt dansande barn, från 1909 ser vi hur dansens dionysiska krafter frigör ny energi hos människorna. I flera andra Nolde-bilder återkommer dansen som ett centralt motiv. Hos en Max Pechstein och hans Dansande, kvinnliga nakenmodeller vid havet (1912) kan vi direkt framkalla rörelserna i Matisses Dansen (1909).

Hos några av konstnärerna finns också en besvärande krigsoptimism. De såg kriget som en katharsis-handling, en renande process där man gick från total destruktion till en ny födelse. Franz Marc var en av dessa som ivrigast sökte en ny slags harmoni bortom katastrofen. Han stupade också tidigt, 1914 vid fronten i Verdun.

I sina målningar bortser Marc konsekvent från människan och sätter i stället djuren i centrum. Hästarna, inte människorna har känslor var hans tydliga budskap.

Enstaka bilder framträder till slut med en växande auktoritet i den här utställningen. En sådan är Gabriele Münters Landskap med rimfrost, där vi möter en rytmisk färgskala som gradvis, liksom hos Kandinskij, glider in i en allt mer abstrakt bildvärld.

Grafiken har en intressant och viktig roll i expressionisternas konst. I de många färg- och svartvita träsnitten fångar man uttrycksfullt in tillfälliga och representativa livssituationer. Det kan gälla några nakenmodeller iakttagna i en plötsligt stelnad rörelse, stadslivets olika dag- och nattsidor eller ett möte mellan människor ute i naturen.

Det återfunna paradiset visar, också med detta urval, att den tyska expressionismen fortfarande har en vital lyskraft och att de enskilda konstnärerna har ett individuellt sökarljus som vill fånga in de personliga paradisvisionerna.

Men, som sagt, de kanske viktigaste verken av flera av konstnärerna får vi inte se här på Arken – gå till Dietmar Elgers bok Expressionism så kan ni se vad jag menar.

Thomas Kjellgren

Konst

"Det återfunna paradiset: tysk expressionism": Arkens Museum för modern konst, Ishøj, Köpenhamn till 23/1 2005

SAXO
Så här jobbar Kristianstadsbladet med journalistik Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.

Läs mer