Drabbande om kampen att försonas med den man är

Teater Artikeln publicerades
”Hedwig and the Angry Inch” är en rock- och queermusikal, som är lika bra som nödvändig att framföra. Nu har den haft premiär i Malmö, senare väntar stora delar av Skåne.
Foto: Mats Bäcker
”Hedwig and the Angry Inch” är en rock- och queermusikal, som är lika bra som nödvändig att framföra. Nu har den haft premiär i Malmö, senare väntar stora delar av Skåne.

Musikalen ”Hedwig and the angry inch” är rock och punk och en saga om en karriär. I Malmö är det här en föreställning som engagerar och berör, inte minst genom Lindy Larssons övertygande insats i huvudrollen. Kulturjournalisten Henric Tiselius ser en föreställning som i vår ges på en scen nära dig.

Precis som Berlin är delat vid lille Hensels uppväxt under 80-talet så är den östtyske flickpojken delad i två. Så vem ska han vara? Han blir Hedwig. Könsöverskridande. Snart rock’n’rollern, världsmedborgaren Hedwig med sin arga tum.

Så blev det dags för premiär med Lindy Larsson och Mari Götesdotter i rockmusikalen, queermusikalen ”Hedwig and the angry inch”. På Hipp i Malmö, i samarbete med Riksteatern, för att snart gå på turné över Skåne. Och det rockar, det glänser, det sjunger — och snart något mer än så.

Lindy Larsson övertygar som titelrollens Hedwig, anser vår recensent.
Foto: Mats Bäcker
Lindy Larsson övertygar som titelrollens Hedwig, anser vår recensent.

Scenen är punk, byggd av taggade instrumentlådor och flightcases, en ljusrigg och inte mycket mer. Annika Bromberg har lagt scenografin i kläderna kan man säga. Kraften finns där, finns i musiken och finns i den egensinnige, kongeniale skådespelaren Lindy Larsson.

Ondska, frihet & rock'n'roll

Själva berättelsen är skissartad, förutsättningarna i historien likaså, där Berlinmur och USA fladdrar runt i periferin mest som käcka symboler. Lite som de gjorde ännu i slutet av 90-talet när denna musikal (senare film) kom till. Ondska, frihet och rock’n’roll. Inte heller för regissören, Riksteaterns nuvarande chef, Dritëro Kasapi vars makedonska bakgrund också är ett delat Europa (och som berättat om detta i tidigare uppsättningar), lägger krut på detta.

Vi i publiken har redan insett att det inte är det viktiga denna kväll.

Istället börjar vi med att försöka hitta balansen. Är vi en vanligt städad stadsteaterpublik eller en entusiastiskt festande rockkonsertpublik? Vi försonas snart med att vara en hybrid mitt emellan, precis som föreställningen i sig, där en dunkande puls ställs mot mellansnack av medvetet (för) många och dåliga vitsar. Glammigt högtryck mot stilla sorgearbete.

Saga

Man ska inte glömma att detta är en saga om en artists karriär, en saga med starkt och besmittande artisteri. Men när ”Hedwig and the angry inch” historia berör, så är det när den handlar om en individs kamp att komma ur, komma i och kanske försonas. Med sin kropp, med den man är, med de öden man råkat ut för och den man tvinga(t)s bli med alla sina stora ärr.

Sprattla, försonas, gå ner sig, göra uppror. Och så på det igen.

”Musikaler spelar alltid på sentimentala känslor med förenklade figurer och enkla melodier, här flörtar den med hjälp av tongångar färgade av 80- och 90-talspop. Men det är aldrig nära att det sockrar över. För på scen står Lindy Larsson och Mari Götesdotter.”
Henric Tiselius

Musikaler spelar alltid på sentimentala känslor med förenklade figurer och enkla melodier, här flörtar den med hjälp av tongångar färgade av 80- och 90-talspop. Men det är aldrig nära att det sockrar över. För på scen står Lindy Larsson och Mari Götesdotter.

Uppbackade av fyra musiker i gröna, nitade läderjackor. Kvartetten stormtrivs i rock’n’roll-land, och kastar ut små slingor och känsloskov av allt från Lou Reed till Whitney Houston… och musikalens egna hits som ”Wig in a box”.

Det viktiga står mitt framför oss med rosa och lila peruker och boor, en man som vore hen en blandning av Nina Hagen (varför nämns Berlinikonen aldrig?) och New York Dolls, mer färgad av glamrock än urpunk. Sedan allt naknare för att avsluta barbröstad i lårhöga guldlamé-platåboots.

Sökande och stark

Ursprungsförfattaren John Cameron Mitchell gjorde Hedwig på off-Broadway och på film (2001). Johannes Bah Kunke vid den svenska premiären 2008, Ola Salo mer nyligen.

Mikael Gökinan och Lindy Larsson, som Hedwig) i ”Hedwig and the Angry Inch”.
Foto: Mats Bäcker
Mikael Gökinan och Lindy Larsson, som Hedwig) i ”Hedwig and the Angry Inch”.
Lindy Larsson och Mari Götesdotter i de två rollerna i ”Hedwig and the Angry Inch”, som efter sin period i Malmö ger sig ut i Skåne.
Foto: Mats Bäcker
Lindy Larsson och Mari Götesdotter i de två rollerna i ”Hedwig and the Angry Inch”, som efter sin period i Malmö ger sig ut i Skåne.

Lindy Larsson är fullständigt ett med sin roll. Utan att falla ner i det privata för en sekund, lyckas han visa fram sin sitt brottande med karaktären och sig själv, bespeglande oss i publiken med ständigt prövande blickar. En inte så långväga släkting till Rikard Wolff, en öppet sårbar, ännu mycket sökande man och därför stark. (Se gärna hans finstämda porträtt på svtplay.)

Han kunde inte få en bättre Yitzhak än Mari Götesdotter vid sin sida. Att hon kan sjunga som få vet vi sedan tidigare, men här tar hon med enkel mejsel ut sin biroll så att vi berörs. Då gör det inget att helheten slirar dramaturgiskt.

Man kan tycka att det på sin höjd innebär en kittling att spela denna Queer-musikal just nu, i en tid då exempelvis transan RuPaul har tv-shower med drag-queens inför miljonpublik världen över. Men vi står också mitt i en tid då HBTQ-kulturen – precis som kulturen själv – åter börjar ansättas.

Genom att ge spotlighten åt personligheter som Lindy Larsson och Hedwig ges vi möjlighet att se att vi alla är här och brottas med livet – med eller utan boor. Men alltid tillsammans med lite rock’n’roll.

Musikal

”Hedwig and the Angry Inch”

Musikal av John Cameron Mitchell & Stephen Trask

Regi: Dritëro Kasapi

Scenografi: Annika Bromberg

På scen: Lindy Larsson och Mari Götesdotter tillsammans med de fyra musikerna Peter Tikkanen, Mikael Gökinan, Laszlo Dancs och Amanda Savbrant

Premiär på Hipp, Malmö i torsdags, 16 januari. Spelas till 29/2 på Hipp.

Därefter väntar en omfattande turné med flera stopp Skåne runt. Till exempel: Kulturhuset Anders, Höör (turnépremiär, 7/3), Sibbhults Folkets hus (11/3), Teaterhallen Tomelilla (13/3), Humlescenen Bromölla (14/3), Grand, Simrishamn (25/3), Flora Biografteater, Sjöbo (28/3), Ystads Teater (18/4), Kristianstads Teater (21/4), Borgen, Osby (23/4), Hässleholm kulturhus (28/4).

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Kristianstadsbladet och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.