En allt sturskare tjänarinna i slirande ”Handmaid's tale”
The handmaid's tale
Premiär: HBO Nordic den 29 april
Regi: Elisabeth Moss m fl.
Medverkande: Elisabeth Moss, Yvonne Strahovski, Joseph Fiennes m fl.
Omdömet baserar på avsnitt 1-4 av 10.
Den tredje säsongen av ”The handmaid's tale” slutar med att June lyckas sända iväg ett flygplan fyllt med små barn över gränsen till friheten i Kanada. Hon ligger utslagen på marken, skjuten, kraftigt blödande, död eller döende, tror de flesta – men inte.
Medsystrarna, de forna tjänarinnorna, som liksom June har stannat kvar i Gilead för att göra upp med förtryckarna och mördarna, tar hand om sin ledare.
Kvinnorna finner en fristad på en bondgård. Men June nöjer sig inte med att hålla sig undan. Hon vill och måste vidare, och drar de andra med sig.
Upptakten på den fjärde säsongen av ”The handmaid's tale” är inte dålig. Bildberättandet är en njutning. Vinklarna, ljuset, färgerna – allt stämmer. Skådespeleriet är det heller inget fel på.
Men intrigen slirar. Alltför mycket går igen, det är ingen ände på övergrepp, tortyr och andra vidrigheter. June ställs inför nya hopplösa hinder och slinker ur kniporna på mer eller mindre besynnerliga vis. Spänningen sjunker för varje strapats.
Uppföljarna hamnar allt längre från den mästerliga första säsongen, som byggde på Margaret Atwoods ursprungliga berättelse från 1985, dystopin som verkligheten är på väg att komma ikapp snabbare än någon hade kunnat ana. Serien tappar stegvis trovärdighet, tyngd och udd.
Men det är inget som bekymrar gänget bakom produktionen. Det talas redan om en femte säsong.
