GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

En glädjesmittande världspremiär

Philip Glass lekfulla, repetitiva toner får opera och cirkus att sammansmälta i Cirkus Cirkörs och Malmöoperans världspremiär av ”Circus Days and Nights”, menar kritikern Henric Tiselius.
Opera • Publicerad 30 maj 2021 • Uppdaterad 31 maj 2021
Cirkus och opera möts i ”Circus Days and Nights”.
Cirkus och opera möts i ”Circus Days and Nights”.
Foto: Mats Bäcker

Ett helt och ett halvt år har landets scener stått öde, döda och väntande. När ljusen nu äntligen, äntligen så sakta börjar tändas på scener och i maneger, så är det inte konstigt att det första vi får se på Malmö Opera är en lång hyllning till sig själv, alltså till scen- och i detta fall cirkuskonsten.

”Circus Days and Nights” av legendaren Philip Glass och av och med Cirkus Cirkör på Malmö Opera är en eloge till cirkusens aktörer — en glädjesmittande världspremiär även för oss som ser föreställningen digitalt.

Vi får följa poeten Robert Lax som ung och äldre (operasångarna Elin Rombo och Jakob Högström), där han själv följer ett cirkuskompani. Och förundras. På scenen finns en klassisk manege som utnyttjas på ett mångskiftande sätt av operasångare, cirkusartister och musiker.

Förr hade alla en relation till cirkus. Några av de bästa, gamla filmerna som gjorts utspelar sig i cirkusmiljö. Som komedier med Charlie Chaplin, Bröderna Marx, Nils Poppe, liksom symboliskt av Ingmar Bergman (som väl får en hommage med det slags skuggspel som inleder föreställningen) och Fellini. Som i ”Himmel över Berlin” eller det gamla mästerverket ”Freaks” — Tod Brownings film från 1932, om så kallade missfoster på en cirkus, en av de starkaste samhällskritiska filmer som till denna dag gjorts.

Steget är då relativt långt till den spirituelle poeten Robert Lax cirkusdikter från 50-talet om familjen Cristiani. Den amerikanske lyrikern romantiserar hela denna värld, ser cirkusen som en metafor för verkligheten och låter den färgas av religiös symbolik — där cirkusen är livets hjul och artisten närmare Gud än någon annan. Det är lättare att smälta som lyrik än att en cirkus iscensätter samma sak. Men det har nu Cirkus Cirkör vågat. Lyckas man komma igenom ett så farligt trapetsnummer? Ja, delvis.

Albybaserade Cirkus Cirkör, bildad 1995, är en del av nycirkusen, inspirerad av den starka våg som växte fram på 80- och 90-talet i främst Frankrike och Kanada. Där jonglerandet med motorsågar, höns som körde motorcyklar och punkiga Mad Max-figurer plötsligt befolkade manegen. Cirkör har under Tilde Björfors ledning enträget och beundransvärt arbetat hårt för att idag vara en internationell storhet i genren. Samtidigt som man fortsätter att finnas i ”små” sammanhang, där man dagligen exempelvis låter unga i södra Stockholm pröva på cirkustrix, mest för att utveckla självkänsla, mod och kraft.

Susanna Stern som cirkusartisten Julia Pastrana.
Susanna Stern som cirkusartisten Julia Pastrana.
Foto: Mats Bäcker

Den nya operacirkusen ”Circus Days and Nights” är något som snarare närmar sig det lilla. En lyrisk exposé utan handlingslinje, där kärleken till cirkuskonsten är allt. Robert Lax — i ung och gammal gestalt — återkommer gång på gång till hur cirkusen kämpande slår upp sitt tält på morgonen, gör sin föreställning, packar ihop och reser i natten till nästa ställe. Och så gör samma sak gång på gång. Cirkusen bjuder sina deltagare ett cirkulärt, hårt men glädjefyllt liv. En symbol för oss alla, enligt Lax.

I dag är dock den gamla klassiska cirkusen närmast ren nostalgi. Som klassisk konstform har den varit i kris långt innan pandemin. Det är bra länge sedan den förhöjde vardagen för landets barn, med sina många omkringturnerande sällskap. Antalet gamla cirkusfamiljer har minskat radikalt och de turnerande tälten likaså. Regissör Tilde Björfors låter i sin föreställning backa bandet till denna dåtid.

”Circus Days and Nights” går ner i det enkla och vardagliga. Långt ifrån Las Vegas uppblåsta cirkusshower i dag. I föreställningen är kraften och skickligheten ännu mänsklig. Det är ett sympatiskt drag, men samtidigt långt ifrån sin samtid, för var kommer vi vidare med denna glädje fylld av melankoli?

Magdalena Åbergs kostyme  blandar klassisk cirkus med commedia’dell’arte och dadaism à la svenska baletten i Paris. Pierre Heault som La Louisa, Lars Johansson Brissman som den gamle cirkusartisten Bruno och Beatriz Pantojo som Penelope.
Magdalena Åbergs kostyme blandar klassisk cirkus med commedia’dell’arte och dadaism à la svenska baletten i Paris. Pierre Heault som La Louisa, Lars Johansson Brissman som den gamle cirkusartisten Bruno och Beatriz Pantojo som Penelope.
Foto: Mats Bäcker

Ett rent dramaturgiskt problem är att de agerande hela tiden framför det som sägs, det finns inga konflikter, det finns inga krockar eller ens lyriska spänningar mellan text och scen. Det blir lite stumt gestaltande. Det är i alla fall inte Lax texter som tränger ut i skärmen i mitt vardagsrum. Utan istället Ellen Ruges fantastiska ljussättning, vacker som en norrskensnatt.

Lika lockande är Magdalena Åbergs kostymer, som blandar klassisk cirkus med commedia’dell’arte och dadaism à la svenska baletten i Paris. Hjärtat slår sedan extra hårt när Aaron Hakala och Andreas de Ryck våghalsigt och virtuost gör sina formidabla luftkonster på språngbräda.

Hur går det då att blanda opera och cirkus? Båda konstformerna har det virtuosa som nav. Publik jublar över en luftsaltomortal såväl som en svår aria, och i båda fallen offrar unga tusentals timmar för att bli skickliga nog att få publik. Men medan det ena i grund och botten luktar djur och svett, så doftar det andra ännu parfym och guldprydda salonger.

Det som ändå får de tu att sammansmälta är Philip Glass. Vi som följt honom från soundtracks som ”Koyaanisqatsi” till operor som ”Einstein on the Beach” och Folkoperans och Cirkörs tidigare samarbete kring hans ”Satyagraha” känner igen hans egensinne, trots att han passerat 80 år med råge. Det ständigt repetitiva, ibland minimalistiska, som finns i hans operamusik finns också i Lax dikter och finns så i denna typ av cirkus. Det cirkulära — som livets symbol.

Hans envetna, repetitiva, men också lättsamma toner bärs här främst fram av ett accordeon, lysande framfört av kapellmästaren Minna Weurlander. ”Dragspelet” kopplar så vackert ihop världarna med Glass-artade slingor och kraftfält. Glass har kallats ”den sista romantikern” och det finns inget som säger emot det epitetet i Cirkörs och Malmöoperans föreställning.

Ellen Ruges fantastiska ljussättning lyfter uppsättningen. Här Nikolas Pulka som Mogador, familjen Cristianis äldste son.
Ellen Ruges fantastiska ljussättning lyfter uppsättningen. Här Nikolas Pulka som Mogador, familjen Cristianis äldste son.
Foto: Mats Bäcker
Cirkusopera

Circus Days and Nights

Musik: Philip Glass

Libretto: David Henry Hwang och Tilde Björfors baserad på dikter av Robert Lax.

Regi och koncept: Tilde Björfors.

Scenografi och kostymdesign: Magdalena Åberg, Ellen Ruge och Robert Hvenström.

Ljuddesign: Avgoustos Psillas.

Kapellmästare: Minna Weurlander.

Riggdesign: Saar Rombout.

Koreografi: Methinee Wongtrakoon och Simon Wiborn.

Cirkusartister: Aaron Hakala, Andreas De Ryck, Beatriz Pantojo, Methinee Wongtrakoon, Nikolas Pulka, Peter Åberg och Simon Wiborn.

Solister: Elin Rombo, Jakob Högström, Margaux de Valensart och Anton Ljungqvist.

Ensemble: Karolina Blixt, Lars Johansson Brissman, Pierre Heault och Susanna Stern.

Musiker: Minna Weurlander, accordeon, Viktor Nordliden, cello, Inga Zeppezauer, violin, Blagoj Lamnjov, klarinett, Oscar Fransson, trumpet, Martin Jönsson, bastrombon och Sigvald Fersum, slagverk.

Henric TiseliusSkicka e-post
Detta är en recension i Kristianstadsbladet. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.
Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kristianstadsbladet och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.