En oas för konstälskare
Koninklijk Museum voor Schone Kunsten ligger flera kilometer från en av de mest imponerande järnvägsstationer jag har sett. Spårvagnslinje 8 leder till museet, men för att nå en 8 måste jag första resa med andra linjer. Från min rullande fönsterplats gillar jag det som ses. Antwerpen bjuder på vackra byggnader och långa raka gator som leder in i smala slingriga passager, med parker och torg placerade med säker stadsplaneringshand blir resan behaglig.
Museet är stort och gammaldagsoch i några rum hänger målningarna enligt den gamla modellen – finns det plats för en tavla – häng upp den. Här finns en rik samling av James Ensors verk. Det är spännande att se hur han utvecklades från poetisk impressionist till att måla våldsamma karikatyrer.
Museets mest kända och avbildade målning är Jean Fouquets bild av en vit madonna med ett spädbarn i knäet. Det blottade vita bröstet suger betraktarens blick till sig. Vår tids överflöd av blottade bröst gör att reaktionen inte är omedelbart begriplig. Varför är det nakna bröst Fouquet målade för mer än femhundra år sedan så intressant? Kanske för att det är så stiliserat och för att vitheten är så påfallande och för att närheten till barnet gör att bilden saknar sexuell laddning. Istället framträder målningen som en rofylld dröm om närhet. Det är fritt fram för funderingar och det är väl ett viktigt skäl till varför vi tittar på bilder.
Det hjälper oss att tänka och känna och ger oss tid att formulera våra upplevelser.
Under mina besök påde stora museerna upptäcker sådant som jag bara hade vaga kunskaper om eller inte alls visste existerade. Här förtjusas jag av Jan Stobbaerts "Rensning i Woluwe." Den pastorala idyllen får mig att minnas mina barndomssomrar i Småland. Helt andra associationer ger bilden av kejsare Carel V från Nederländerna när han sex år gammal avbildades med en hund. Var pojkens självsäkerhet något som fanns eller var det nödvändigt för konstnären att skildra den blivande kejsaren så?
Lite spårvagnsåkande och ett tåg till Bryssel och ett nytt tåg tar mig till Gent. Några frågor och lite pekande och jag finner vägen till museet.
Museum voor Schone Kunsten är som en mindre kopia av museet i Antwerpen. Här finns två målningar av Hieronymus Bosch. De upptar ungefär halva min besökstid. De femhundra år gamla målningarna väckte uppmärksamhet redan under sin samtid och de har bevarat sin utstrålning. Under 1500-talet var Bosch den mest kopierade konstnären. Anledningen är lätt att se.
De andra målarna var upptagna av det goda. Bosch gestaltade ondskan. Både i litteraturen och konsten fascinerar helvetet mer än paradiset. Det syns på målningen "Korsvandringen." Jesus bär korset med slutna ögon. Kvinnan som torkat svetten från hans ansikte blundar också. På klädet hon håller syns Jesus ansikte. De onda människorna blundar inte. Det syns vilka som är onda. Det var en vanlig uppfattning för femhundra år sedan att man kunde se vilka som var onda och goda. Jesus må ha varit hur god som helst, men till hans ansikte söker sig inte mina blickar. De glider hela tiden ner till den onde tjuven till höger. Till skillnad från Jesus, som lugnt, ja nästan sömnigt går mot korsfästelsen är tjuven fylld av vrede över sitt öde.
Alfred Stevens målning av Maria Magdalena från 1887 är det mest imponerande porträtt jag ser på museet. Hon har inte som brukligt avbildats i närheten av Jesus utan är ensam i ett öde landskap. Uttrycket är inte heller det gängse helgonaktiga; hon framstår mer som en förförerska. Penselföringen är omsorgsfull och skicklig.
Från Gent tar jag tågetåter till Bryssel. Trots att Musées Royaux des Beaux-Arts är proppfyllt med människor är atmosfären rofyllt inspirerande. Det här är ett av världens största museer och att på kort utrymme ge en överblick är svårt. Jag tittar på Rubens, Margritte och åtskilligt annat innan jag långtidsparkerar i rummet med verk av en flamländske målaren Pieter Bruegel d.ä. Ingen har lika övertygande fungerat som en hel epoks folklivsskildrare. Här dansar, bakar och festar bönderna så intensivt att Bruegel ofta reser moraliska invändningar mot det utsvävande livet. En annan målning bjuder på ett stillsamt vinterlandskap fyllt med mänsklig aktivitet.
Jag befarade att det skulle bli för många museumsbesök under en kort tid, men så har det inte blivit, tvärtom, ju mer jag har sett desto mer vill jag se. Några få gånger har jag blivit besviken på verk jag tidigare sett endast i böcker, betydligt oftare begeistrad över förväntan.
Film ska upplevas påbio brukar cineaster hävda. Med popcornsdoft och godisprassel i salongerna är det ofta tvärtom. Konst ska upplevas på museer. De är byggda för eftertänksamt betraktande och erbjuder ett välkommet avbrott från larmet och tempot utanför. Dessa rader skrivs på museicaféets terrass där jag ordnar anteckningarna från mötet med Bruegel. Det blir en extra kopp kaffe, ty lusten att lämna Musées Royaux des Beaux-Arts infinner sig inte.
