GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

En vaggvisa om orättvisor

Fransk-marockanska Leïla Slimani har fått en internationell framgång med sin roman ”Vaggvisa”. Nu kommer den på svenska och kulturjournalisten Rebecka Åhlund läser en historia om vår samtid som är lika spännande som skrämmande.
Ny bok • Publicerad 11 april 2018
Detta är en recension i Kristianstadsbladet. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.
Leïla Slimani är född 1981, journalist och författare. Uppvuxen i Marocko och bor sedan snart tjugo år i Paris. Med ”Vaggvisa” belönades hon bland annat med Goncourtpriset 2016.
Leïla Slimani är född 1981, journalist och författare. Uppvuxen i Marocko och bor sedan snart tjugo år i Paris. Med ”Vaggvisa” belönades hon bland annat med Goncourtpriset 2016.Foto: Catherine Hélie

”Vaggvisa" av fransk-marockanska Leïla Slimani börjar i en blodig, ogreppbar katastrof. Under resten av romanen nystas långsamt bakgrunden till traumat upp, av en väv som handlar om klass, orättvisor och samhället vi byggt. Där vissa har och andra inte, och hur vi nöts mot varandra och samexisterar under helt och hållet olika förutsättningar.

Myriam och Paul bor i en trevlig våning i tionde arrondissementet i Paris. Efter att de fått två barn i snabb takt vaknar Myriam upp och inser att hennes lovande karriär som advokat sömlöst övergått i oändligt långtråkiga timmar i lekparken och en känsla av att ha förlorat en viktig del av sitt liv. De gör som många andra i samma situation: skaffar en barnflicka, trots att det tar emot. De ska väl klara sig och sin lilla familj själva? De ska väl också kunna få allt?

När Louise kommer in i deras liv är det som om allt faller på plats. De två små barnen älskar Louise, som inte bara sysselsätter dem och lär dem saker och skapar en magisk, spännande värld för dem, utan även putsar hemmet till oigenkännlighet, lagar fantastiska middagar och alltid finns till hands om någon måste jobba över eller börja extra tidigt.

Hon får följa med på semester, hon blir en del av familjen, fast så klart en villkorad sådan: hon har levt med andra familjer före dem, hon får betalt för att både älska och styra upp. Det är en svår balansgång, särskilt för Myriam som brottas med de ouppnåeliga ideal som läggs på moderna kvinnor som blir mödrar.

En ännu svårare balansgång är det för Louise. Hon bor i en äcklig liten lägenhet, har ingen fritid och blir allt tröttare. Som villkoren ser ut för många, många människor i det som fungerar som en sorts skuggtillvaro i källaren av vårt samhälle: de som tar hand om våra gamla, de som kör vår billiga Uber, de som städar våra hem och renoverar våra nyrenoverade badrum. De har inte bokstavliga pigkammare, men principen är densamma. Vissa lever sina liv, vissa servar dem.

"Vaggvisa" är en oerhört välskriven roman, magknipigt olycksbådande i sin exakthet och det långsamma, nästan sävliga glidandet mot den oundvikliga katastrofen.

Slimanis sparsmakade men precisa känsla för detaljer gör denna socialrealistiska Handen som gungar vaggan till en nervig, obehaglig läsupplevelse som samtidigt väcker frågor om politik, människovärde och de privilegier vissa av oss innehar bara genom att vi föddes i en viss familj i ett visst land i en viss tid.

Och trots den blodisande början av romanen, är det det som är det mest skrämmande.

Leïla Slimani är född 1981, journalist och författare. Uppvuxen i Marocko och bor sedan snart tjugo år i Paris. Med ”Vaggvisa” belönades hon bland annat med Goncourtpriset 2016.
Leïla Slimani är född 1981, journalist och författare. Uppvuxen i Marocko och bor sedan snart tjugo år i Paris. Med ”Vaggvisa” belönades hon bland annat med Goncourtpriset 2016.Foto: Catherine Hélie

Roman

Leïla Slimani

"Vaggvisa”

Översättning: Maria Björkman

(Natur & Kultur)

Rebecka ÅhlundSkicka e-post