Fattiga arbetare i en rik historia om Ivösjöns trakter
Det är inte sant att det sköna böljande Villands härad gör halt vid gränsen till Blekinge. Väster därom lyser landskapet fortfarande måleriskt av villändskt ljus för att fortsätta fram till Lilla Holje i Olofström där det snart övergår till blekingskt vresigt urberg och till tung småländsk granskog. Allt knyts samman av Holjeåns blåa band. Där ån slukas av Skånes största sjö Ivösjön monterade landskapsmålaren Gustaf Rydberg en gång upp sitt staffli.
Gränsbor på båda sidor om Ljungryda känner således igen det Villand som möter läsaren i Bromölla-bördiga Birgitta Thulins sjätte roman, ”Familjerna vid Ivösjön”. I all synnerhet som handlingen kretsar kring Näsum och byarna däromkring.
”Dessa delar av Lister och Villand har en nästan identisk historia. Artonhundratalets fattiga lantarbetare mitt emellan industrierna i Bromölla och Olofström tillhörde samma kollektiv, likaså invandrarna och utvandrarna.”Eric. I Bengtsson
Dessa delar av Lister och Villand har en nästan identisk historia. Artonhundratalets fattiga lantarbetare mitt emellan industrierna i Bromölla och Olofström tillhörde samma kollektiv, likaså invandrarna och utvandrarna, som drog iväg till USA, Tyskland och Danmark. Galizier bemöttes med misstro av bygdens söner ute på Ivön där nykomlingarna skulle ta upp rå-kaolin till Iföverken. Eller på Olofströms bruk 50 år senare när det lokala metallfacket ville sända tillbaka estniska flyktingar ”dit de hörde hemma”.
Birgitta Thulin öser kärlek över sitt Villand och över sina jordlösa proletärer. Som Pernilla och fruktodlaren Lars högst uppe på Västanåberget eller över den exotiskt mörka och vackra Anna och den lågmälde snickaren Nils i Oppmanna. Båda paren gifter sig därför att deras överhet vill det. I sin trohet till plikten umgås de till en början mera som arbetskamrater än som äkta makar.
Författaren, numera bosatt i Alvesta, har inte för inte en lång gärning bakom sig som gymnasielärare. Hon har skrivit tolv läroböcker i historia och religion på sagda undervisningsnivå. I sin beskrivning av både tid och miljö är hon trygg i sin pedagogik. Hon kan Sveriges historia och samhällsomvandlingarna i slutet av 1800-talet då Sverige klev in i industrisamhället bort från fähus, betfält och regnmättade åkrar. Kan tyckas onödigt för dem som är födda före 1960. Om det inte varit för att historielösheten i 2020-talets Sverige är så svårutrotad.
Med detaljkunskap berättar hon om forna tiders arbetsliv, mathållning, klädsel och umgänge där kvinnorna drack ”fatakaffe” med tre fingrar spretande och med onomatopoetiska ord där kusken ”ptroade” till hästen. Landsbygdens proletärer var lika rika på arbete som de var panka på pengar.
”Med detaljkunskap berättar hon om forna tiders arbetsliv, mathållning, klädsel och umgänge där kvinnorna drack ”fatakaffe” med tre fingrar spretande och med onomatopoetiska ord där kusken ”ptroade” till hästen. Landsbygdens proletärer var lika rika på arbete som de var panka på pengar.”Eric. I Bengtsson
I det som Birgitta Thulin målar upp finns stänk av Sven Edvins Saljes vetenskap men också av Almundsryd-författaren Gunnar Adolfssons ömsinta sorg. Försvagad och förtorkad tvingas föräldragenerationen hjälplös se barnen försvinna dit där den nya tiden väntar bakom oceanens mäktiga horisont.
PS. Den som läst Frans Oscar Eskilsons böcker om Näsums historia känner lätt igen den läkekunnige prästen i skildringen som Jöns Thorelli, präst i Näsum 1889-1922.
Av: Eric I Bengtsson
Birgitta Thulin
"Familjerna vid Ivösjön”
Förlag: Birgitta Thulin