Fazlhashemi, Mohammad: "Vems islam"

Islam är religionen som åtminstone sedan den 11 september 2001 ständigt varit i fokus. Nu i dagarna har muslimer, och därmed i någon mening religionen islam, åter förknippats med planer på attacker, både mot den svenske konstnären Lars Vilks och en tecknare på den danska tidningen Jyllandsposten.

Som författaren och idéhistorikern Mohammad Fazlhashemi konstaterar i sin nya bok om islam, finns det 1,5 miljarder muslimer i världen. Men den bild av religionen islam som de flesta i västvälden har formas av ett långt mycket mindre antal.

Fazlhashemi är verksam vid universitetet i Umeå, och kommer själv ursprungligen från Iran. Han har tidigare gett ut en rad böcker om islam, till exempel om svenska muslimers möte med sufismen och den muslimska feminismen.

I den nu aktuella boken inleder Fazlhashemi med en ganska generell diskussion om islams historia. Han diskuterar orsakerna bakom den stagnation som drabbade den muslimska världen ungefär samtidigt som de europeiska länderna blev globala makter att räkna med.

Efter denna intresseväckande inledning kommer han in på de ämnen som han valt ut för en djupare diskussion. Dit hör den politiska islam som brukar benämnas islamism. Fazlhashemis poäng i sammanhanget är att islamismen är en mångfacetterad rörelse som har företrädare i ett mycket brett politiskt spektra, han ser likheter mellan islamism och nationalism och menar att båda idétraditionerna tar sin utgångspunkt i faktorer som marginalisering, otrygghet och kollektiv existentiell oro.

Andra frågor som behandlas är kvinnosynen inom islam, huruvida islam går att förena med demokrati och frågan varför så många muslimer faktiskt hatar västvärlden. Det är förstås inte demokratin och friheten som hatas - Fazlhashemi hänvisar till undersökningar som visar en bred uppslutning kring demokratin i den muslimska världen - utan snarare västvärldens politik mot den muslimska världen.

Stödet till auktoritära regimer kan nämnas, liksom USA:s angrepp mot Irak (som trots att det har avlägsnat en sådan regim ändå lett till hat) och samma lands stöd till Israel - en konflikt som annars nämns förvånansvärt lite i boken, vilket på sätt och vis känns ganska befriande.

Fazlhashemi analyserar också de diskussioner som pågår inom islam - och även i andra religioner - om hur man egentligen ska förhålla sig till de religiösa urkunderna.

Han berör det som benämns kontextualiseringsmetoden, och som innebär att man betraktar koranens verser utifrån deras historiska och sociala sammanhang.

Frågan är om Koranen är Guds eviga ord som kommer att gälla i all framtid, eller om vi måste undersöka kopplingen mellan texten och de förhållanden som rådde när den tillkom?

Denna diskussion är idag livlig både inom islam och inom andra religioner.

Fazlhashemi avslutar sin läsvärda och oerhört välskrivna bok med en intressant och tankeväckande diskussion just om de i dagarna åter aktuella Muhammedteckningarna. Visserligen har också kristna utsatts för karikatyrer, men dessa användes då som ett led i kampen mot de som hade makten i samhället, menar han.

I fallet med Jyllandsposten handlar det snarare om ett "majoritetssamhällets råa utfall mot landets utsatta muslimska minoritet" och på ett högre plan medför affären att "välutbildade och inflytelserika människor [med] tillgång till den offentliga debatten agerar som en pöbel".

Nidteckningarna, menar Fazlhashemi, kan jämföras med de antisemitiska motsvarigheter som förekom i Tyskland under 1930-talet. Ytterst menar han ändå att yttrandefriheten trots allt måste vara överordnad, och han tar i mycket tydliga ordalag avstånd från alla former av våld och dödshot som medel för protest.

Samtidigt ställer han den angelägna frågan om den här sortens "hånande och förlöjligande av känsliga punkter och tabun hos en grupp medborgare kommer att bidra till en konstruktiv samvaro eller om det snarare gör det omöjligt eller försvårar utsikterna att leva tillsammans".

Själv är jag ganska säker på att hånandet faktiskt försvårar vår samvaro. Och jag tror också att de som hånar är väl medvetna om vad de gör och vilka effekter det har.

För det är antagligen just sådana effekter de vill uppnå.

Mats KG Johansson

kultur@kristianstadsbladet.se