Fossums psykologiska blick

Kriminalroman

Karin Fossum

"Den som älskar något annat"

Övers. Ulf & Helena Örnkloo (Forum)

ººEtt snart medelålders par, med ett vissnat äktenskap går sin vanliga söndagspromenad i skogen en varm septemberdag. Plötsligt gör de en fasansfull upptäckt – ett dött barn ligger vid foten av ett träd.

En ung pojke har blivit mördad, och medan Konrad Seijer och hans kollegor börjar nysta i fallet försvinner ytterligare ett barn...

Det är upptakten till Karin Fossums åttonde roman med polisen Konrad Seijer i huvudrollen. Eller nåja, roll och roll – polisen blir aldrig huvudperson i Fossums böcker. Seijer är en stomme, en byggnadsställning och ett nav som hon kan bygga sin kriminalroman omkring.

För de riktiga huvudpersonerna i Fossums böcker är offren och förövarna. De drabbade, och de som begår brott.

Eller varför inte som här: De sanna huvudpersonerna i boken (och de mest intressanta!) är det äkta paret som hittar brottsoffret; och som reagerar, agerar och bearbetar på olika sätt vilket driver dem än längre isär.

Det krävs en hel del psykologisk skärpa för att klara av att ge en förståelse och medkänsla hos läsaren både för dem som utsatts för ett brott, och för dem som är gärningsmän.

Men där har vi Fossums styrka på en knivsegg, hon har en förmåga att likt en barkborre äta sig in under det svartvita, under det glasklara "rätt och fel", och hitta gråskalorna. I intervjuer har hon själv sagt att ett av syftena med hennes kriminalromaner just är att skapa en förståelse för gärningsmännen.

Det gör också att hennes romaner inte liknar några andra. Fossum har ett eget litet fack i deckargenren, och dit stoppas också "Den som älskar något annat".

I "Den som älskar något annat" är det sexualiteten och de moraliska värderingarna kring detta som står i fokus. Vad är okej, vad går över gränsen? Vilket människovärde har en vuxen man som älskar barn?

Så får vi också möta den sympatiske pedofilen (när dök en sådan upp i en kriminalroman senast?), och den ångestladdade mördaren, bräckligt vinglade mellan skulden och lusten.

Ett annat av Fossums kännemärken är hennes förtjusning i annorlunda människor. Det är sällan några medelsvenssons som figurerar i romanerna, utan de flesta är udda på ett eller annat sätt.

Fossum är skicklig i sitt skrivande, med sitt enkla raka språk och psykologiska förståelse (innan hon slog igenom som författare jobbade faktiskt Karin Fossum flera år inom psykiatrivården), tecknar hon snabbt upp en skarp och medkännande bild även av de mer speciella människorna i sina böcker.

Elegant och klyftigt gjort, ja – men emellanåt undrar jag var alla "normala" människor tagit vägen. Det blir lite väl mycket frossande i ett annorlunda tänkande.

"Den som älskar något annat" håller definitivt måttet – men det är inte den vassaste boken i Fossums deckarsamling. "Älskade Poona" och "Den som fruktar vargen" går långt djupare in i mig som läsare.

Cecilia Isberg

cecilia.isberg@kristianstadsbladet.se

n Cecilia Isberg är journalist, och deckarrecensent..

Fakta

Karin Fossum

Född: 1954 i Sandefjord, Norge.

Bor. Sylling (utanför Oslo)

Urval av böcker: Evas Öga (1998), Se dig inte om (1998), Den som fruktar Vargen (1999), Älskade Poona (2001), Mordet på Harriet Krohn (2005). Har också givit ut ett flertal diktsamlingar. Debuten skedde redan 1974, med diktsamlingen Kanske i morgon. För denna tilldelades hon Tarjei Vesaas debutpris.

Priser: Rivertonpriset 1996 (Se dig inte om), Bokhandlarpriset 1997, Glasnyckeln 1997, Bragepriset 2000, The Martin Beck award 2002, Cappelenpriset 2003.