unlock

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

  1. Avdelningararrow-down
  2. Orterarrow-down
  3. E-tidning
  4. Söksearch
  1. Tjänsterarrow-down
  2. Annonseraarrow-down
  3. Tipsa oss!
  4. Kundcenter

Hjärtat i berättelsens hjärta

I Malin Kiveläs nyligen prisade roman ”Hjärtat” följer vi i en nära berättelse om ett barn som föds med hjärtfel. Kulturskribenten och översättaren Lida Starodubtseva drabbas av en rik historia som får allting att andas av närvaro.
Finlandssvenska Malin Kivelä är född 1974 i Helsingfors och debuterade 2002 med romanen ”Australien är också en ö”. Utöver romaner skriver hon även dramatik och barnböcker. I oktober belönades hennes aktuella roman ”Hjärtat” med Svenska Yles litteraturpris.
Finlandssvenska Malin Kivelä är född 1974 i Helsingfors och debuterade 2002 med romanen ”Australien är också en ö”. Utöver romaner skriver hon även dramatik och barnböcker. I oktober belönades hennes aktuella roman ”Hjärtat” med Svenska Yles litteraturpris.
Foto: Niklas Sandstrom

Alla hjärtsjuka barn dör inte. De flesta nyfödda som blir opererade i hjärtat överlever. Huvudpersonen i Malin Kiveläs roman ”Hjärtat” vet det, men till vilken nytta?

Kardiologen konstaterar ett medfött hjärtfel och världen blir till ductus, förträngningen tre millimeter, blodförsörjningen, bikuspid aortaklaff, krasch. Den varma nyfödda kroppen kommer att ligga på ett operationsbord. Den späda bröstkorgen med ännu mjuka revben och en kirurgkniv. Operationen skjuts dessutom upp, både en och två gånger, på grund av platsbrist.

Den enda tillflykten i ett flöde av kristallvass smärta är det magiska tänkandet: ”Jag tänkte: Jag styr blodet rätt. Bara jag koncentrerar mig tillräckligt så går det. Som när man håller hela flygplan i luften genom att göra sin önskan ren.”

Hon vandrar längs med den isiga viken i Helsingfors medan nattsköterskan vakar över barnet. Julen har precis varit, kylan och mörkret härskar. Ändå finns det något vilsamt i bilden av staden: frostiga stjärnor och ett café med en glödande spis någonstans långt borta vid Tölöviken. Helsingfors i den mäktiga kylans grepp är något av Malin Kiveläs signaturlandskap, det känns så väl igen från romanen ”Du eller aldrig”.

Är det inte naturens gåva, att kunna frysa till i smärtan så att man nästan slipper känna den. ”Jag blev kvar där på den kalla stranden den gången, de där dagarna, det är där jag kommer att förbli, den största delen av mig, och det är rätt, det är min rätt, det är så det ska vara”.

Så skildras ögonblicket då traumat uppstår: att bli förlamad av slutets närhet och inte kunna vakna till liv trots lugnande besked.

Sjukhusskildringarna i ”Hjärtat” berör starkt med sin avskalade, lågmälda nakenhet. Vi hamnar på en plats där kroppens ultimata skörhet manifesteras, där människan enbart är det fysiska. Där en mamma som gått på gravidyoga blir smärtsamt varse om att hjärtat inte är ett mystiskt centrum för känsloflöden utan en blodpumpande maskin som kan gå sönder vilken sekund som helst.

Och ändå handlar boken inte enbart om att föda ett sjukt barn utan även om det svårbegripliga, bortom-rationella i att ha ett hjärta, fysiskt och metafysiskt. På barnsjukhuset drömmer berättarjaget märkliga kärleksdrömmar, upplever ljuvliga förälskelser. Hon blir nästan kär i kardiologen, hon vill imponera och söker bekräftelse. Är det hjärnan som försöker skydda sig själv från sorgliga intryck? Eller är det hjärtat som i sin mållösa verksamhet alltid är redo att bli förälskad, att falla?

Malin Kivilä.
Malin Kivilä.
Foto: Niklas Sandstrom

Huvudpersonen är lik författaren i mycket: ”Hjärtat” är i hög grad en autofiktiv berättelse. Hon är också ordkonstnär och när hon inte orkar skriva far skuggor av berättelser förbi, som halvdrömmar: starka kvinnor vid en lägereld i Amerika, surfare med hår strävt av salt. Och det är nästan skönt att de gestalterna försvinner så snabbt, för berättelsen om hjärtat känns så mycket mer äkta, så mycket mer på liv och död.

I Malin Kiveläs tidigare romaner är fantasin en tillgång för realismen, gestalter avlägsna i tid eller rum blir verkliga genom att skapa nya dimensioner i vardagsskildringar – som Elvis Presley i berättelsen om den ensamma trädgårdsmästaren Aija i ”Du eller aldrig”. När samspelet uteblir ekar de exotiska inslagen tomma. I ”Hjärtat” låter Kivelä fantasin och realismen springa på varandra utan att riktigt mötas och skapar en intressant effekt: fantasier om det främmande distanseras ytterligare, bilder av det nära och vardagliga berör desto mer.

quote
När har man överlevt? När passar det att sätta punkt i en berättelse om ett skört hjärta? Kanske när sjukhuspyjamasen, som av misstag följde med hem, lämnas tillbaka till den allvarsamma gråhåriga nattsköterskan, den mytiska gestalten vid livets port som släpper in, släpper ut.

När har man överlevt? När passar det att sätta punkt i en berättelse om ett skört hjärta? Kanske när sjukhuspyjamasen, som av misstag följde med hem, lämnas tillbaka till den allvarsamma gråhåriga nattsköterskan, den mytiska gestalten vid livets port som släpper in, släpper ut.

Eller när det nedklottrade pappret från nätterna på sjukhuset vecklas upp: ”Man kan förlora sina barn när / Vilken sekund som helst. Även om de föds, blir vuxna / Till”

Sista ordet i romanen får kardiologen, han med det gudomliga utseendet och den avgörande kunskapen. Men det är nog när berättarjaget förmår att läsa sina egna ord på den skrynkliga lappen som sjukhustiden slutligen blir en då-tid och berättelsen om den förlamande, isande oron avslutas.

Malin Kiveläs språk och berättarröst hämtar sin styrka och klarhet i det verkligt närvarande, hon har en förmåga att nå bortom de vardagliga tingens yta och framkalla den djupare innebörden i snöflingornas form, en bortglömd tekopp, sjukhuskorridorernas underliga vägmärken och skyltar. ”Hjärtat” kan också läsas som en outtalad uppmaning att komma närmare livet och skapa mening genom att se och berätta det.

Av: Lida Starodubtseva

Foto: Thorén & Lindskog

Roman

Malin Kivelä
”Hjärtat”
(Bokförlaget Thorén Lindskog)