I skogens sällskap

Det är många utropstecken när poet Eva-Stina Byggmästar ger sig ut i den rika skogen. Kulturskribent Jan Karlsson trivs bra Byggmästars grönt granna finkoja med titeln ”Barrskogarnas barn”, åtminstone ett tag.
Kultur • Publicerad 22 april 2014
Eva-Stina Byggmästar, född 1967, är uppvuxen och bosatt i Finland. Hon debuterade 1986 och har totalt utkommit med tretton diktsamlingar.
Eva-Stina Byggmästar, född 1967, är uppvuxen och bosatt i Finland. Hon debuterade 1986 och har totalt utkommit med tretton diktsamlingar.Foto: Foto: Jan-Anders Broo

”Barrskogarnas barn” är titeln på den finlandssvenska poeten Eva-Stina Byggmästars nya diktsamling. Dessa barn trivs bäst i ”ensliga avsides liggande trakter”, där ingen trängsel råder och man får vara ifred. Samtidigt är det aldrig ensamt i skogen – träden finns ju där och fåglarna. Älgar, ekorrar, möss, sorkar, mörkgrå skogslämlar. Ett annorlunda myller. Ensamvargen, ”ordskogens lille trädkramare” och enstöringarna ej att förglömma!

Och ”den buskablyge/ knäckebrödsfilosofen/ står gömd bakom/ en lurvig gran/ och ler triumferande/ för sig själv!”. Byggmästar sätter ett inofficiellt rekord i antal utropstecken! Hur börjar samlingen? ”så där ja!”. Och hur slutar den? ”ja, att ligga varje dag, en stund,/ och se upp i trädkronornas hav/ av barr och kottar!”. Frekvensen adjektiv är också hög! Det är grant och glatt, sött och underbart, fint och ystert! Plötsligt kan poeten implicit recensera sitt eget verk: ”det är nästan/ alltför vackert...”.

Men här förs ju samtal med Dan Andersson och Gunnar Björling, Gurli Lindén och Nordenflycht, Eva Ribich och Tjechov!

Gränsen mellan natur och kultur är i någon mening perforerad: ”virkar mattor/ av mossan... fler/ och fler blir det!”. Floran utvecklas ibland till botanik, faunan till något fabellikt. Och när Byggmästar fixerar myrorna, skogens städerskor och sköterskor, blir det ekologi och kretslopp: ”för träden kan inte leva/ utan myrorna/ och enstöringarna/ kan inte/ leva utan träden!”

Till allt ögongodis – ta bara blåbär och hjortron, lingon och tranbär och allt vad gott de för med sig! – läggs örongodis som inte sällan för tankarna till atmosfären och ljuden hos en Tove Jansson eller Fröding. Och nog är det skönt att se hur dikten och dess figuranter liksom lallar omkring och unnar sig tupplurar! Här stressas det minsann inte, här är tiden minst av allt schemalagd! Skogen, vare sig prefixet är barr- eller löv-, framstår inte bara som ett alternativ till staden, utan även som ett slags ursprungshem, lätt idylliserat och romantiserat.

Stundom saknas intensiteten i de utglesade utropande stroferna, men visst kan man gott vistas i Byggmästars finkoja ett tag! Även om jag själv vid pass tredje omläsningen börjar längta efter neon och betong!

Sune Johannesson
Jan Karlsson
Så här jobbar Kristianstadsbladet med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.