"Industrialisering av levande varelser är fel väg"
Vildgalten ute i skogen är sur på mig. Han tycker jag smörar för Bildt. Varför ska du jobba åt en sån snobb? Vad vet han om oss här i skogen? Om vår verklighet?
- Nu ska jag berätta nåt, svarar jag. I Minnesota i USA har en ny sjukdom brutit ut. Jobbare på ett stort slakteri har drabbats av allvarliga skador. Inflammation i ryggraden som gör dem trötta, svaga och ger värk, domningar och förlamning i benen. Man förstod först inte vad det handlade om, tills man fann vad de sjuka hade gemensamt. Alla arbetar på ett löpande band i en fabrik där man slaktar grisar och gör charkuterier. Nitton tusen suggor slaktas varje dag. Längs bandet demonteras griskropparna bit för bit och alla delar tillvaratas.
- Nitton tusen? Det är mer än alla vildsvin i Sverige. Vad heter fabriken? frågar vildgalten som har upphört att böka och står och stirrar på mig.
- Quality Pork Processors i Austin, säger jag. Jag har läst det i New York Times. De som har blivit sjuka jobbar allihop med grishuvudena. De sticker in ett metallrör i skallbasen, i hålet där ryggraden går in. Sen blåser de ut hjärnan. Grishjärnan sprutar ut som ett moln, samlas upp i en behållare och exporteras sedan antingen till Kina eller Sydamerika.
- Varför då, viskar galten.
- De gillar omelett lagad på grishjärna. Arbetarna som hanterar hjärnutblåsningen är klädda i hjälm, handskar och överdragskläder men den hjärnsubstansen sprutar ändå ut över deras armar och ansikten och tränger in i deras näsor och ögon. Ryggradsinflammationen de får är en immunreaktion, deras immunsystem attackerar de egna nerverna som om de vore en främmande kropp eller bakterie.
- Men är grishjärnorna sjuka?
- Nej. Det är inte som galnakosjukan. Och inte trikiner. Forskarna tror att det är för att gris och människa är så lika. Antikropparna som ska attackera grishjärnan attackerar samtidigt människornas egna hjärnor.
- Självmål kan man säga, säger vildgalten.
- Precis. Så du förstår, säger jag, jag bryr mig inte om de futtiga nyansskillnaderna i det som människorna kallar partifärg. Så länge som människorna tillåter industrialisering av levande varelser är allihop på fel väg. Du förstår, fortsätter jag, det är inte bara djuren de gör industri av. De gör industri av sina egna ungar och sina egna gamla och av varandra. Människorna håller på att göra självmål på hela sin civilisation. Och jag tänker smöra allt jag kan för alla som har makt att ändra på det.
Vildgalten nickar.
- Det är bra, säger han. Smöra på, allt vad du kan.
Christina Claesson