Ingemarsson, Kajsa: "Den ryske vännen"

NY BOK. Att möta barnen på barnhemmet i Tjetjenien griper rakt in i hjärtat på biståndsminister Katja Löfdahl, och tvärt emot all expertis bestämmer hon sig för att hjälpa. 12 miljoner kronor avsätts till projektet – men pengarna försvinner, och plötsligt befinner sig den unga biståndsministern mitt i ett storpolitiskt spel – som hon till varje pris måste lösa på egen hand.

Anslaget i Kajsa Ingemarssons nya bok Den Ryske vännen skiljer sig markant från hennes tidigare romaner.

Bok för bok har Ingemarsson befäst sin position som kanske Sveriges bästa författare i "feel-good-genren", med sina lättlästa, hjärtevärmande och småroliga böcker.

I debutromanen På det fjärde ska det ske handlar det om Paulas svårighet att landa i vuxenvärlden och verkligheten, i Inte enklare än så om hur passionen för en tredje part kan slita isär ett äktenskap, och i Små Citroner gula är Agnes med och startar restaurang efter att förhållandet med hopplöse pojkvännen Tobias havererat.

Alltså: ganska vardagliga historier, ljuvligt skildrade med lätt hand, skarpsynthet och humor, en konst Ingemarsson behärskar till fulländning.

Intrigen i Den Ryske vännen är långt mer avancerad. Katja Löfdahl sitter i en rävsax, jagad av media måste hon lösa problemet med de försvunna pengarna på egen hand.

Hennes handläggare Henrik Hamrén blir ofrivilligt indragen i dramat. I historien finns också Hamréns unga hustru Maria, som i sin längtan efter barn drivs bort från Henrik in i armarna på hans ryske kontakt Victor – och vilken roll har han i hela spelet?

Upptakten är riktigt lovande, mitt i det politiska och nästan thrilleraktiga spelet hittar Ingemarsson ändå människorna och vardagen med säkra grepp och lätt penna.

Men när hon ska sy ihop hela historien så brister det. Det blir för enkelt, för många pusselbitar som saknas för att historien ska bära hela vägen. Slutet känns hafsigt ihopkommet, ungefär som om Ingemarsson suttit i skolbänken, varit mitt inne i en spännande uppsats och plötsligt insett att det bara är tio minuter kvar innan inlämning.

Några månader till, och kanske 100 sidor mer för att få en mindre schabloniserad och mer komplex bild av personerna och upplösningen så kunde Den Ryske vännen blivit Ingemarssons främsta hittills, och ett steg vidare från mys-pys-genren.

Men resultatet är en besvikelse.

Jag läser hellre om Små Citroner Gula och charmas totalt gång till.

Cecilia Isberg

Ny bok

Kajsa Ingemarsson: "Den Ryske vännen" (Forum)