Annons

Jesús Alcalá: Sverige har förändrats, samhällsandan är en annan – men trots allt, det finns hopp

I sin andra krönika om Sverigebilden och dagens samhällsanda tar juristen och skribenten Jesús Alcalá upp det råare tonläget och hur rörelser förkastar principen om alla människors lika värde. Som exempel på den aktuella debatten lyfter han fram två riksdagstal från i höstas. Trots mörkret finner han ändå visst ljus.
Krönika • Publicerad 14 januari 2020
Detta är en opinionstext i Kristianstadsbladet. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Hur mår bilden av Sverige? Jesús Alcalá ställer frågan i dagens text.
Hur mår bilden av Sverige? Jesús Alcalá ställer frågan i dagens text.Foto: JANERIK HENRIKSSON / TT

Ord betyder något, är handling också de. Med det vi säger och skriver, de idéer och det förhållningssätt vi torgför, gör vi oss till moraliska gäldenärer. Retoriken är inte kostnadsfri.

I debatten och inte minst på nätet finns så mycket hätskhet, hat till och med. Just nu tycks ilskan främst riktas mot Socialdemokraterna. Extra tydligt syns det i diskussionen om brott och straff och – förstås - invandring.

Annons

Det sägs ofta att det just är sociala medier som har förråat tonen. Vem som helst kan skriva vad som helst. Säkert ligger en viss sanning i det men jag är inte övertygad om att det är hela förklaringen. Eller ska vi verkligen tro att så många människor alltid har burit på så mycket agg och illvilja men att det är först nu som de hittat vägar att uttrycka dessa känslor?

Demokratiskt folk

Långt innan jag kom att bo i Sverige undrade jag över hur svensk socialdemokrati klarat att driva igenom så många och omvälvande politiska och sociala reformer. Dessutom på fredlig väg och med stöd av en stor del av väljarna. I Serge de Chessins bok ”Les Clés de la Suède” lärde jag mig om folkbildning, kooperativ, sociala reformer, jämlikhet och mycket annat. För Serge de Chessin var ”det svenska folket det mest demokratiska folk” han kände till.

Jag minns att jag fäste mig vid den meningen. Att ett folk kan vara demokratiskt. Inte ett demokratiskt land utan ett demokratiskt folk. Jag insåg att ett styrelseskick kan göras demokratiskt genom reformer men att det krävs mer för att göra ett folk demokratiskt.

Gabriel Ardant, ekonom och under många år generaldirektör för franska skatteverket, skriver i ”La révolution Suédoise” om hur solidariskt det svenska folket är. Solidariteten, menar han, är en följd av de ekonomiska och sociala reformer som socialdemokratin genomfört. Är det så? Säkert har reformerna betytt mycket för solidariteten. Men måste det inte annat till för att få människor att vilja förhålla sig demokratiskt och solidariskt?

En äldre man ska testa robotduschen på Gutasunds äldreboende i Uppsala. En av de anställda hjälper till.
En äldre man ska testa robotduschen på Gutasunds äldreboende i Uppsala. En av de anställda hjälper till.Foto: Pontus Lundahl/TT

Broderskap är en anda

Av de tre principerna Frihet, Jämlikhet och Broderskap – de tre som symboliserar det goda samhället - är Broderskap svårast att uppnå. Broderskapet kan inte lagstiftas fram. Det är en anda – en anda av respekt, tillit, medmänsklighet, hjälpsamhet. Socialdemokratin lyckades frammana den andan. Inte på egen hand förstås, fackföreningsrörelsen och frikyrkorörelsen och andra goda krafter hade stor betydelse.

När jag var ny i Sverige la jag särskilt märke till att svenskarna nästan alltid trodde människor om gott. Det var så välgörande. Numera kallas den tilltron naivitet, dum godtrogenhet, något att göra sig lustig över. Som jag ser det hade denna tillit till andra människor inte kunnat växa fram om inte socialdemokratin i sin politik hade betonat att verklig demokrati har humanitet och rättrådighet som förutsättning.

Men nu, i diskussionerna kring brott och straff, har allt brutit samman. Eftertänksamheten och respekten för att lagar bör ändras försiktigt och efter tålmodigt övervägande tycks passé. Oförsonlighet och ren fanatism präglar debatt och beslut.

Ranelids ord

När jag läser vad exempelvis Björn Ranelid - en man som jag alltid uppfattat som, ja, människovän - skriver om brottslighet och om hur Stefan Löfven och regeringen hanterar gängkriminalitet får jag förfärande klart för mig att något grundläggande i det svenska samhället har förändrats.

Björn ranelid, författare, skribent och Österlenare.
Björn ranelid, författare, skribent och Österlenare.Foto: Fredrik Ekblad

Ranelid menar att Löfven och hans regering blundar för vad som händer i Sverige, nämligen att de kriminella - och de kriminella är enligt Ranelid invandrare - har försatt Sverige i krigstillstånd. Med en ovärdig men numera sorgligt vanlig och föraktfull anspelning på statsministerns bakgrund skriver han: ”Svetsaren Stefan Löfven fäller sitt visir för ansiktet och vägrar att se verkligheten i Sverige [att kriminella försatt Sverige i ett krigstillstånd], men svetslopporna hoppar omkring överallt i riket”.

Ranelid menar också att ”Löfven och hans statsråd och regeringskumpaner” hycklar sin sorg över hur Sverige utvecklats. Och Ranelid fortsätter: det är ”hög tid att vi avskaffar den epidemiskt spridda utsagan att alla människor är lika mycket värda”.

Annons

Det där sista har vi ju hört förut. Fast då i en annan tid och på annat håll i Europa. Men nu bubblar återigen rörelser upp som förkastar principen om alla människors lika värde. Sverigedemokraterna hör dit förstås. De vill gärna sopa sin bruna bakgrund under mattan men mattan räcker inte till.

”Nej, Ranelid ska inte automatiskt kopplas ihop med Sverigedemokraterna. Men han måste veta att ord kan vara gnistor som startar bränder. Bränder som föröder ett gott samhällsbygge.”
Jesús Alcalá

SD:s riksdagsledamot, före detta partisekreterare och numera fullmäktigeledamot i Kristianstad Björn Söder har länge sagt exakt detsamma som Ranelid: att likvärdesprincipen är nonsens. Nu känner han sig stärkt av Ranelids uttalanden och manar till kamp mot ”vänsterns floskel” om alla människors lika värde.

Nej, Ranelid ska inte automatiskt kopplas ihop med Sverigedemokraterna. Men han måste veta att ord kan vara gnistor som startar bränder. Bränder som föröder ett gott samhällsbygge.

Fritt fall

Om vi ser tillbaka och läser riksdagsprotokollen och följer Sverigedemokraternas arbete och motioner får vi bilden av ett Sverige som oupphörligt håller på att dras i fördärvet. Brottsligheten exploderar, gängen är på väg att ta över landet. Och brottsligheten är ”importerad”. Välfärden och det ordnade liv det svenska folket levat är på väg att raseras. Och för detta är socialdemokratin ansvarig.

Med åren har ordvalet ändrats lite grann. Länge kallades Socialdemokraterna landsförrädare, detta eftersom de tog hit utlänningar som våldtog unga svenska flickor och som rånade folk och sålde knark. Sedan, när vitmakt-folket döpte om sig till Sverigedemokrater, började det låta annorlunda. Ett flygblad från 2003 visade en bild på Jimmie Åkesson och hade texten: ”Sverige förfaller! Makthavarna har sålt ut vårt land genom EU-medlemskapet och en alltför stor invandring. Brottsligheten blir allt grövre. Unga flickor våldtas medan pojkarna rånas på sina kläder och sina mobiltelefoner… Knarket flödar. Det blir bara värre och värre.”

År läggs till år, riksdagsmotioner läggs till riksdagsmotioner men får vi tro Sverigedemokraterna är vårt land i fritt fall. Och invandrarna är brottslingarna och svenskarna är offren och Socialdemokraterna är i alla lägen skyldiga.

Folkomröstning

I höstas tog SD:s partisekreterare Richard Jomshof ännu en gång i riksdagen upp frågan om en folkomröstning om invandringen. Hans argument var de vanliga: Sverige är på väg att förfalla. Den grova brottslighet som är en följd av massinvandringen sliter sönder vårt land. Allt blir bara värre och värre. ”Stenkastningar, bilbränder, överfall, misshandel, personrån, sexuella övergrepp, överfalls- och gruppvåldtäkter… importerad grov gängkriminalitet… skjutningar, sprängningar…accelererande islamisering… Samtidigt kan vi se hur den svenska välfärden inte räcker till utan håller på att raseras, detta som en direkt följd av just denna politik.”

Riksdagsledamoten Richard Jomshof (SD).
Riksdagsledamoten Richard Jomshof (SD).Foto: Anders Wiklund/TT

Det svenska folket håller på att bli en minoritet i sitt eget land, var hans åsikt. ”Allt fler människor och familjer försöker förtvivlat flytta från otrygghet och våld, totalhavererade skolor och så vidare - men problemet är att det snart inte finns någonstans att flytta. Det finns snart ingen kommun eller landsända som är förskonad från problemen från det jag anser vara massinvandringens skadeverkningar. Detta socialliberalernas mångkulturalismexperiment håller på att rasera precis allt”.

Och felet är, javisst, Sociademokraternas. ”Varje gång en ung pojke misshandlas eller rånas och varje gång en ung flicka utsätts för övergrepp eller i värsta fall kanske till och med gruppvåldtas är det en följd av denna [socialdemokraternas] politik, och då bär Socialdemokraterna ett indirekt ansvar för händelsen”.

En liten klick, anser Jomshof, har fått bestämma alltför länge. Nu vill svenska folket säga vad det innerst alltid tyckt men som hittills undertryckts. Så när tänker regeringen utlysa en folkomröstning om invandringen?

Annons

Jomshof är alltså SD:s partisekreterare. Det han säger är givetvis förankrat i partiledningen. Och hans budskap är i grunden detsamma som det partiet alltid stått för. Opinionsmätningar visar att drygt 20 procent av väljarna är beredda att rösta på detta parti. Moderater och kristdemokrater visar sig alltmer villiga att samarbeta med partiet. Många ledarsidor och andra opinionsbildare menar att det absolut viktigaste är att Socialdemokraterna drivs från makten och i praktiken blir det då nödvändigt att M och KD (och kanske Liberalerna) samarbetar med Sverigedemokraterna.

Samhällsandan

Så ja, Sverige har förändrats. Samhällsandan är en annan. Men kanske lever lite av den gamla andan, den gamla hållningen kvar?

Justitieminister Morgan Johansson (S).
Justitieminister Morgan Johansson (S).Foto: Johan Nilsson/TT

I höstas, den 24 oktober, svarade justitieminister Morgan Johansson på Richard Jomshofs propå om en folkomröstning om invandringen. Efter att ha talat om för Jomshof att dennes påståenden inte stämmer, att i Sverige idag är risken att mördas mindre än för 30 år sedan, och efter att Jomshof i stället för att sakligt diskutera läget skruvade upp angreppen ytterligare utvecklade Morgan Johansson sitt ursprungliga svar. Vad han sade är värt att återge utförligt:

”Jag verkar i en tradition som bygger på solidaritet, medmänsklighet, internationell samverkan och allas lika värde. Det är detta som i grunden styr det socialdemokratiska partiet. Richard Jomshof verkar i en annan tradition. Den traditionen bygger på att odla hat, att odla misstro mellan etniska grupper, att hetsa mot invandrare, att skylla alla samhällsproblem som över huvud taget går att finna på någon annan och på att peka ut den gruppen samt på att framställa människor som har en annan etnisk bakgrund som obegåvade, som korkade, som mindre värda och som farliga. Detta är genomgående i Sverigedemokraternas retorik så gott som alltid /…/

”Richard Jomshof talar om tärande. Alltså, vi talar om industriarbetare, undersköterskor, lärare, läkare och butiksanställda - hundratusentals människor som är födda utomlands men som varenda dag går till jobbet för att arbeta för det land som är vårt gemensamma hem - Sverige.”
Morgan Johansson (S)

Richard Jomshof glömmer att av de människor vi pratar om är det i dag över 1 miljon löntagare på svensk arbetsmarknad som är födda i andra länder. Richard Jomshof talar om tärande. Alltså, vi talar om industriarbetare, undersköterskor, lärare, läkare och butiksanställda - hundratusentals människor som är födda utomlands men som varenda dag går till jobbet för att arbeta för det land som är vårt gemensamma hem - Sverige. De arbetar för dig, Jomshof, de arbetar för mig, de arbetar för oss, de arbetar för våra barn och de kommer att arbeta för oss när vi blir äldre och en dag ska in i äldreomsorgen.

Då säger Jomshof att nu ska vi folkomrösta om invandring och bedriva kampanjer för eller emot invandring. Det har bedrivits sådana kampanjer förr i Sverige. Jag lade precis ifrån mig Ola Larsmos bok Djävulssonaten, som handlar om retoriken på 30-talet och hur man drev kampanjer just mot exempelvis att Sverige under den tiden skulle ta emot judar. Det mest kända mötet var i Uppsala studentkår 1939, Bollhusmötet. Då handlade det om ifall Sverige skulle ta emot en grupp judiska läkare från Tyskland. Då, fru talman, gick den tidens Jomshofar upp i talarstolen och sa precis det som Jomshof säger i dag. De varnade för allt hemskt som skulle inträffa om Sverige skulle göra detta.

Sjuksköterska förbereder provtagning.
Sjuksköterska förbereder provtagning.Foto: isabell Höjman/TT

Främmande folkelement kallade man det på den tiden. Jomshof använder andra ord, men han menar exakt samma sak. Stoppa judeimporten, sa de. Jomshof använder andra ord, men han menar exakt samma sak… Vad tror ni hände efter kriget? Jo, alla den tidens Jomshofar sprang och gömde sig i skogen när det gick upp för dem vad den här typen av retorik hade inneburit på riktigt /.../

Det börjar kanske bli dags att sätta ned foten mot er på ett lite tydligare sätt, så att ni får känna på vad det handlar om när man verkligen sätter sig emot er argumentation… Jag ser aldrig sverigedemokrater reagera när det är en etnisk svensk som har begått ett brott, utan ni använder kriminalpolitiken för att driva fram frågor i er invandringspolitik. Det är inte brotten ni är emot, utan det är invandringen.”

Hopp – trots allt

När jag läser Morgan Johanssons svar till Sverigedemokraterna känner jag hopp trots allt. Jag tänker att den finns visst kvar ändå den där andan som gjorde Sverige till det bästa landet i världen.

Och jag vill tro att det är fler än jag som önskar att den andan växer sig stark igen.

Pojke viftar med svenska flaggan.
Pojke viftar med svenska flaggan.Foto: Hasse Holmberg / TT
Jesús Alcalá, jurist och skribent.
Jesús Alcalá, jurist och skribent.Foto: Hanna F.Ellborg
Fakta

Om skribenten

Det här är den andra texten av Jesús Alcalá om tillståndet i dagens Sverige och om en samhällsanda i förändring. Den första publicerades i fredags, 10 januari. Läs den på webben.

Jesús Alcalá är jurist och skribent.

Annons
Annons
Annons
Annons