Jorge Semprun – den stora resan
Jorge Semprun avled på tisdagen i sitt hem i Paris, 87 år gammal. Han genomlevde, ibland in på bara huden, en stor del av den dramatiska europeiska 1900-talshistorien.
I Madrid, där Jorge Semprun föddes 1923, konfronterades han som tonåring med det spanska inbördeskriget. Han gick i landsflykt till Paris med sina föräldrar, studerade på Sorbonneuniversitetet, anslöt sig till kommunistpartiet innan han fyllt 20 och gick in i den franska motståndsrörelsen mot den nazistiska ockupationsmakten.
1943 arresterades Semprun och fördes till det tyska koncentrationslägret Buchenwald och kom därifrån med livet i behåll 1945. På 50-talet och början av 60-talet bedrev han underjordisk verksamhet i Franco-Spanien under täcknamnet Federico Sánchez. Semprun var en av de tidiga antistalinisterna och förespråkarna för en demokratisk socialism inom det spanska kommunistpartiet, vilket ledde till att han 1964 blev utesluten.
Denna brytning gav Semprun möjligheter att utveckla sitt författarskap, där romanerna, ett dussin, utgör tyngdpunkten. En återkomst i den aktiva politiken gjorde han dock 1988-1991 som partilös spansk kulturminister i Felipe González socialistiska regering.
Under 60- och 70-talen skrev Semprun även filmmanus åt några av vår tids stora regissörer: Alain Resnais i ”Kriget är slut” (i vilken Ingrid Thulin spelade en huvudroll), Costa Gavras i ”Z” och Joseph Losey i ”Söderns vägar”. Han har också publicerat en biografi över sin vän Yves Montand.
Sitt internationella genombrott som författare fick Semprun med romanen ”Den stora resan” (svensk översättning 1964). Den tilldelades 1963 års Prix Formentor, i vilket förläggare från tretton länder, däribland svenska Bonniers, var inblandade.
”Den stora resan” är Sempruns första bok om Buchenwald. Han har ofta återkommit till ämnet, i essäform, i föreläsningar och i sin stora, 1980 utgivna roman ”Quel beau dimanche!” (”Vilken vacker söndag!”). Han skrev växelvis på franska och spanska, romanerna dock på franska med undantaget ”Autobiografía de Federico Sánchez”, som väckte stort rabalder i Spanien när den publicerades 1977, ett par år efter Francos död.
”Den stora resan” utspelas alltså i Buchenwald. Med ideliga utvikningar bakåt och framåt i tiden berättar den om en fem dygns färd från Auxerre i Frankrike till det tyska utrotningslägret som bokens jag gör, hopklämd med etthundratjugo andra fångar i en godsfinka.
Förläggare från tretton länder var inblandade i Prix Formentor, men ”Den stora resan” kunde bara publiceras i tolv. I Franco-Spanien förbjöds den. När Semprun som kulturminister var på officiellt besök i Sverige 1990 berättade han för mig att han ändå hade en spansk utgåva av romanen. Carlos Barral, initiativtagaren till Prix Formentor, framställde ett exemplar, med omslag, titelblad, fotografi och allt, fastän sidorna i boken var tomma. ”Det är den vackraste utgåvan av ”Den stora resan” som jag har”, sa Semprun.
Jorge Semprun hade som få inblick i världens fasor och orättvisor men var ändå i grunden en optimist – som han senast i februari förklarade när han mottog en utmärkelse för sin kamp för mänskliga rättigheter. Till Buchenwald återvände han ofta. Nyligen, vid ett besök, sa han att nu var det sista gången. Cirkeln hade slutits.
Jorge Semprun har bett att få bli begravd insvept i den spanska republikanska flaggan. Den 14 april var det 80 år sedan den spanska republiken utropades. Jag råkade vara i Madrid den dagen och deltog i republikanernas årliga middag. Leve Republiken!
Kjell A Johansson , Kristianstad, är musikskribent på Kristianstadsbladet. Han har sedan länge följt den spanskspråkiga litteraturen, och tillsammans sin hustru även översatt flera böcker.
