Kanin – bättre än hund som barnets första djur

Snälla mamma och pappa kan jag inte få en hund? Detta ständiga tjat, tänker vi som föräldrar. Ingrid Andersson, som är författare till både första hundboken och första hästboken, kommer nu under våren ut med första kaninboken.

Som ett första djur är kaninen alldeles utmärkt, den är lättskött och barnet får prova på att ta ansvar för ett djur. Samtidigt poängterar författaren att kaninen är ett känsligt djur, den är lätt att skada fysiskt och den har en känslig mage. Här tycker jag att Ingrid Andersson borde än mer framhålla en vuxens medverkan/stöd i alla fall den första tiden efter att man skaffat sin kanin. Att bära en kanin som samtidigt sprätter med sina bakben är inte en alltför lätt uppgift, framförallt inte för ett mindre barn. Boken vänder sig till barn upp till tolvårsåldern.

Men den kommer rätt i tid– det är nu när vi närmar oss det efterlängtade sommarlovet som intresset för ett alldeles eget djur väcks till liv och i värsta fall förvandlar oss föräldrar till samvetslösa egoister, i alla fall i barnens ögon. I sin helhet är "Första kaninboken" välanpassad för sin målgrupp. Vi får följa den lilla flickan Malin som just är i begrepp att välja ut sin egen kanin från en kaningård. Sätt boken i händerna på ditt barn om han/hon tjatar om en egen hund och du inser att det finns varken tid eller rum för en krävande hund! Illustrationerna och de vackra fotona kan få vilket ointresserat barn som helst att ge vika.

En rolig och intressant läsning ger "Svar på allt" som är svaren till många av de frågor som barn skickat in till Kamratposten. Nyfikna 8-12-åringar kan få svar på allt mellan universum och människokropp till om mamma verkligen får gå in på sitt barns rum utan tillåtelse. Och vet man inte svaret på den sistnämnda frågan gör man klokt i att låna eller köpa boken!

Vi har under en längre tid uppmärksammat en intresseförskjutning från läsning av fantasy till läsning av skräck och rysare bland barn och ungdomar. Ett faktum är att den nyutgivna fantasylitteraturen till stor del är upprepningar av vad som tidigare skrivits och det kan förstås i sig vara orsaken till ett mer svalnat intresse.

En spökhistoria med bådesting och originalitet är Unni Lindells och Fredrik Skavlans "Mystiska Millan och spökskolan – den första sanningen". Den vänder sig till barn i mellanåldern. En bit europeisk kulturhistoria är här på ett mycket sinnrikt sätt invävt i berättelsen. Under berättelsens gång möter vi kända kulturpersonligheter, Piaff, Gertrude Stein, Hugo för att nämna några.

Mystiska Milla är ett spökbarn som ska börja i spökskolan. I skolan ska hon bland annat lära sig att skrämma vettet ur folk. Hennes lärare heter Sofia Skrämmavetti och hon är sträng. Eftersom Milla är ett företagsamt barn som säger vad hon tycker får hon det inte helt lätt.

Bland bilderböckerna kan man i vårens utgivning också finna riktiga rysare. Carin Wirséns "En liten skär och alla ruskigt rysliga brokiga" gav min fyraårige son blodad tand. Usch, vad äckligt! Läs mer! beordrade han.

Den är skriven på rim och bilderna är tydliga och enkla. Barn i 4-5 års åldern lär få en hel del att prata om efter att ha kikat i denna.

Aktuella skolbiblioteksprojektvisar att en god samverkan mellan lärare och skolbibliotekarier kan höja elevernas läsförmåga samt påverka skolan att närma sig samhällsutvecklingen.

Elever i kommunala skolorhar sämre tillgång till datorer än elever i fri-skolor.