unlock

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

  1. Avdelningararrow-down
  2. Orterarrow-down
  3. E-tidning
  4. Söksearch
  1. Tjänsterarrow-down
  2. Annonseraarrow-down
  3. Tipsa oss!
  4. Kundcenter

Klassiker blir äventyr på bibliotek

Kärlek och längtan, utseende och osäkerhet. Frågor lika aktuella förr som idag och som utgör en grund i den franska klassikern ”Cyrano de Bergerac”. När den nu sätts upp på Hipp i Malmö utspelar den sig på ett bibliotek, bland böcker och berättelser. Briljant, anser kulturskribenten Martin Lagerholm.
Johannes Wanselow ses i titelrollen i pjäsen ”Cyrano de Bergerac”.
Johannes Wanselow ses i titelrollen i pjäsen ”Cyrano de Bergerac”.
Foto: Emmalisa Pauly

Den gode Cyrano de Bergerac har med sin långa näsa, vassa värja, skarpa penna och välsmorda munläder erövrat mången läsare och teaterbesökare (och filmtittare) det senaste dryga seklet.

Ändå luras man gång på gång tro att man i fransmannen Edmond Rostands pjäs från 1897 beskådar ett franskklassicistiskt drama, med tanke på 1600-talsmiljön och bruket av alexandrin-liknande versmått. Lika lätt glömmer man att titelfiguren är en historisk person (1619-1655), i likhet med Rostand dramatiker och författare, tillika hetlevrad duellant och gardist med dräpande talanger.

Inre eller yttre?

”Cyrano de Bergeracs” popularitet beror sannolikt mindre på pjäsens självsagda sederegel – inre skönhet är sannare än yttre – än på styckets spirituella ordvändningar och vackra språk, och förstås på dramats bevekande och ljuvligt tragiska motiv. Ty detta är ju historien om den fruktade och älskade fäktaren och rimsmeden Cyrano (Johannes Wanselow), som på grund av sin stora fula näsa blott i hemlighet är olyckligt kär i sin kusin Roxane (Karin Lithman), som emellertid på avstånd fallit pladask för den tvålfagre ynglingen Christian (Alexander Jubell).

Hon är dock en kultiverad dam som kräver att bli kurtiserad med stil, vilket blir svårt eftersom ungersvennen är lika enfaldigt obeläst som han är ursnygg. Den bedrövade Cyrano erbjuder sig ridderligt att hjälpa Christian genom att i fördoldhet spökskriva hans lyriska kärleksbrev till Roxane. Men vem blir hon då egentligen förälskad i, den bildsköne eller poeten?

Bibliotek

Dramats inslag av sockrat svärmeri och sentimentalitet räddas stundligen av själva replikernas styng och espri. Och det är ju detta pjäsen egentligen handlar om: orden, språket och bildningen, dessa numera så underskattade storheter.

På Malmö Stadsteaters stora scen Hipp har man i regissör Johannes Schmids och dramaturg Henrietta Hulténs särpräglade, högst roande och finstämda uppsättning också låtit dramat utspela sig på ett folkbibliotek! Här håller en läsecirkel på att läsa högt ur just Rostands klassiker, och gripna av berättelsen lever de sig snabbt in i handlingen så att scenografi (Paul Garbers), kostym (Maria Gyllenhoff) och ensemblens spelstil successivt förvandlas från prosaisk svensk samtid till högstämd klassicism.

Kärlekskrank grubblare

Scenbilderna utmärks av böcker – från inledningens prydligt uppställda bokhyllor i biblioteket till den stora bokhögen som bålverk under soldatstriderna i Arras senare i dramat – och bland dem tumlar pjäsens hjältar och antihjältar omkring, alltmedan intrigen sublimt, dunkelt, vackert och oroligt ljudillustreras av Toni Martin Dobrzanskis musik, framförd av en på scenen interagerande kostymerad pianotrio (Caroline Karpinska, Julie Tandrup Kock och Anders Mortensen).

Wanselow gör en rätt otypisk och originell tolkning av Cyrano; mer kärlekskrank och introvert grubblare än intensivt utagerande ädling, vilket tillåter honom att på en och samma gång vara centralfigur och avvikare.

Lithmans subtila sceniska framtoning är själva inbegreppet av en lika huld som tuff Roxane, och Jubell struttar övertygande runt som tvålfager och i grunden hederlig dumbom, medan Göran Dyrssen prålar som den karnevaliskt löjlige och pompöse pappfiguren de Guiche, prominent greve och Cyranos svurne fiende, även han förstås förälskad i Roxane.

Bland övriga roller märks Josefin Iziamos piggt energiska Le Bret och Dilan Amin som den fryntlige bagaren Raguneau.

När Malmö stadsteater sätter upp klassikern ”Cyrano de Bergerac” spelar böcker och bibliotek en central roll. Här ses Johannes Wanselow.
När Malmö stadsteater sätter upp klassikern ”Cyrano de Bergerac” spelar böcker och bibliotek en central roll. Här ses Johannes Wanselow.
Foto: Emmalisa Pauly
Ett träd fullt av kärleksbrev. Josefin Iziamo och Dilan Amin i ”Cyrano”.
Ett träd fullt av kärleksbrev. Josefin Iziamo och Dilan Amin i ”Cyrano”.
Foto: Emmalisa Pauly
Rikard Svensson, Jesper Bark Brandin, Dilan Amin, Li Brådhe, Elle Kari Bergenrud och Alexander Jubell (sittandes i fåtöljen).
Rikard Svensson, Jesper Bark Brandin, Dilan Amin, Li Brådhe, Elle Kari Bergenrud och Alexander Jubell (sittandes i fåtöljen).
Foto: Emmalisa Pauly

Teater

”Cyrano de Bergerac”
Manus: Edmond Rostand
Regi: Henrietta Hultén
Scenografi : Paul Garbers
Kostym: Maria Gyllenhoff
Musik: Toni Martin Dobrzanski
På scen: Johannes Wanselow, Karin Lithman, Alexander Jubell, Dilan Amin, Göran Dyrssen, Josefin Iziamo med flera.
Premiär på Hipp, Malmö stadsteater i lördags, 19/9. Spelas till 28/11.