Klichéartad deckardebut av försvarsadvokaten
Tjuv och polis
Författare: Johan Eriksson
Förlag: Albert Bonniers
Johan Eriksson må vara en av Sveriges mest bemärkta advokater med ett imponerande cv att visa upp vid behov. Men någon större talang för att skriva kriminallitteratur tycks han inte ha, om man nu får döma av ”Tjuv och polis”, hans debut som skönlitterär författare.
Vi möter Niklas, ex-värdetransportrånare som nu i stället stjäl Rolexklockor i miljonklassen på Östermalm. Torsten, från början glassig kändisadvokat, nu för tiden lätt nedsupen. Sandra, ung och framåt åklagare som håller på att jobba ihjäl både sig själv och äktenskapet. Och så slutligen Ida, nyskild och lätt desillusionerad polis. Ja, dessa är romanens protagonister, och den vane läsaren upptäcker redan här den klichévarning som förstås oundvikligen måste utfärdas.
Hela boken blir till en katt-och-råtta-lek av sedvanligt slag, och det hjälper inte att Eriksson mellan varven tar oss med på initierade juridiska turer: man blir ändå inte imponerad; åtminstone inte jag.