Koder dyrkar upp mystiken i nytt äventyr för barn
Kod : Elektra
Fantasy
Författare: Maria Engstrand
Illustrationer: Lotta Geffenblad
Förlag: Opal
Det finns en tydlig symmetri i Maria Engstrands (f. 1973) ”Kod”-serie, en pendelrörelse mellan tro och vetande, mellan ockultism och vetenskap.
Polariseringen finns inbyggd redan i skildringen av de två grannfamiljerna i Lerum. Mamman till Malin har ett tekniskt yrke, modern till Orestes försörjer sig på det esoteriska.
Barnen är skolkamrater i sjuan och reder ut mysterier, vilka tycks bottna i övernaturliga förlopp. Barnen ställs inför en rad problem, som nästan regelmässigt har med tolkning av text att göra.
I ”Kod: Orestes” (2018) utgick de från ett chiffer i ett kuvert. I ”Kod: Elektra” (2019) utgår de från några dokument. De hittades i ett nedgrävt skrin som de fick nys om under en spiritistisk seans.
”De unga detektiverna är ständigt på jakt efter ledtrådar som de tyder efter bästa förmåga.”
Fantasy är en etablerad genre men det finns många byggstenar att laborera med. En av läsarens första uppgifter blir att lista ut hur stoffet förhåller sig till det övernaturliga.
I Maria Engstrands värld är nyckelorden jordaströmmar, stjärnefält och kraftkors. Intresset fokuseras på personer som försvunnit under mystiska omständigheter. De unga detektiverna är ständigt på jakt efter ledtrådar som de tyder efter bästa förmåga.
”Kod: Elektra” är rik på idéer och uppslag. Men boken kan sakna struktur och tappar ibland intrigen. Det sänker spänningen och minskar underhållningsvärdet.