Kusligt i ett Åhus-hus

Kristianstadsfödda Kristina Ohlsson har haft stora framgångar med sina kriminalromaner om Fredrika Bergman. ”Glasbarnen” är hennes första bok för unga läsare.

Till skillnad från vuxenbokutgivningen, som svämmar över av deckare, så kännetecknas bokutgivningen för den så kallade slukaråldern (cirka 9-12 år) av magi, mystik och skräck. ”Glasbarnen” är ett sådant exempel.

När Billies pappa dör vill mamma flytta från Kristianstad och bosätta sig i Åhus. Billie går motvilligt med på det om hon får gå kvar i skolan inne i stan. Under sommarlovet flyttar de in i ett gammalt hus på Sparrisvägen som de förra ägarna lämnade så hastigt att de lät möblerna stå kvar.

Billie går på upptäcktsfärd i sin nya hembygd (den lokale läsaren kommer att känna igen beskrivningarna av sommarorten) och hon träffar en kompis, Alladin, som bor i en husbåt och vars föräldrar driver Åhus bästa restaurang – Turken i tornet (!).

På biblioteket träffar Billie en gammal dam som blir förskräckt när hon får veta var Billie bor. Damen tycker att de ska flytta därifrån så fort som möjligt innan något farligt inträffar.

Billie känner sig obehaglig till mods och snart börjar konstiga saker hända i huset; en lampa i vardagsrummet sätts i gungning utan orsak och någon knackar på fönstret mitt i natten. Billie försöker få mamma att förstå vad som händer men hon vägrar lyssna. Istället får Billie hjälp av kompisarna Alladin och Simona och tillsammans börjar de luska i husets historia som visar sig vara riktigt ruskig. 

Det här är en snabbläst bok som gav mig små kalla kårar under läsningen. För trots att handlingen ibland ter sig rätt förutsägbar så är det en kittlande och kuslig berättelse. Ohlsson har ett driv i språket som jag gillar och jag hoppas att det blir fler böcker om Billie. För på Sparrisvägen verkar det mesta kunna hända.