Läckberg, Camilla: "Sjöjungfrun"

Storsäljande deckardrottningen Camilla Läckberg har kallats Sveriges Agatha Christie. Och visst finns likheterna. Läckbergs böcker serverar också en prydligt förpackad liten mordgåta; man vet på ett ungefär vad man får.

Dessutom: Inte heller Agatha Christie var egentligen någon lysande skribent.

"Sjöjungfrun" är Läckbergssjätte bok, handlingen utspelar sig som i de tidigare böckerna i lilla västkustidyllen Fjällbacka, med polisen Patrik Hedström och hans Erica i centrum.

Den här gången har en man, en vanlig småbarnspappa, försvunnit spårlöst, och trots polisens ansträngningar förblir han borta. Tre månader senare hittas mannen fastfrusen i isen - mördad. Det visar sig även att barndomskamrater till den döde fått hotbrev under en längre tid.

Samtidigt som Patrik Hedström gräver i fallet kan hans höggravida fru inte hålla fingrarna borta. Erica nystar på egen hand, och hittar kopplingar till Christian Thydell, den nya succéförfattaren som Erica hjälpt sammanställa boken.

Många författare hittar sin nisch och speciella ton efter ett tag. Men Camilla Läckberg går ett steg längre.

Hon skriver i princip samma bok en gång till. En ny plot, ett annat mord - men exakt samma grund, exakt samma upplägg som i de tidigare böckerna: Korta kapitel, snabba scenbyten, och insprängt mellan varven tankarna från den missförstådde mördaren, som ska ge oss läsare motivet till morden.

Men det som kändes nytt och fräscht i "Stenhuggaren" (för övrigt Läckbergs bästa bok), blir nu mest en solkig efterapning, det känns som hon plagierar sig själv.

Det gör också att vi aldrig får någon utveckling i böckerna. Läckberg står kvar och stampar på samma fläck, och som en konsekvens av detta kommer läsaren inte heller närmare huvudfigurerna i boken, vilket nu - efter sex böcker - börjar göra dem ganska ointressanta.

Först på desista tre-fyra sidorna bränner det till. Först då blir boken intressant, som om Läckberg försöker få läsaren på kroken och garanterat köpa även hennes nästa deckare.

Det blir mycket att jobba med om hon ska kunna förvalta krokarna hon kastat ut. Framför allt behöver hon skriva en ny bok nästa gång, inte samma en gång till.