Låga inkomster överraskar inte
Susanne Lindblad:
Intendent för Öskg (Östra Skånes Konstnärsgille):
1. Ja och nej. När man rör sig mycket bland konstnärer är deras vardag känd, och många har det tufft. Samtidigt när siffrorna står svart på vitt på ett papper är känslan, oj, är det verkligen så här det ser ut? Det är riktigt bra och viktigt att den här typen av undersökningar görs, det gör det lättare att diskutera konstnärernas situation framöver. Som när det till exempel kommer in förfrågningar till oss om att medverka i olika projekt, frågar man då om konstnärerna får någon lön blir svaret ofta svävande. Och i budgeten hamnar konstnärerna oftast längst ner.
2. Olika former av stödstrukturer kan utvecklas, både i form av bidrag och mer aktiva stöd. Sistnämnda kan till exempel vara att köpa in verk av de lokala konstnärerna. Hur köper Region Skåne in konst? Och hur agerar en kommun som Simrishamn, där vi i Öskg har vår adress, när de handlar konst? Att köpa in konst av de egna lokala konstnärerna innebär både en form av ett ekonomiskt stöd och att man månar om sina konstnärer. Den pedagogiska biten är också viktig, att man hjälper till att stärka konstnärernas identitet och roll i samhället, som genom föreläsningar och workshops. I detta arbete är även gallerier, konsthallar och konstnärsföreningar viktiga röster.
3. Tänk dig en värld utan konst!? Det hade ju varit en fruktansvärt grå och trist värld. Konstnärer påverkar också debatter och lyfter ofta fram nya perspektiv. På Österlen är dessutom konstlivet ett känt varumärke som lockar turister. Och konst är ju inte bara något du kan ha på väggarna, konst kan också användas inom sjukvården, som psykiatrin eller akutvården. Så nog är konstnärer viktiga. Superviktiga. Vi mår helt enkelt bättre om vi får kultur.
Thomas Kjellgren:
Före detta konsthallschef i Kristianstad, numera ansvarig för samma stads Mirósamling:
1. Överraskad? Nej, det här är en bild som är känd sedan tidigare.
2. I Blekinge, som hamnar längst ner på den här listan, medverkade jag i ett arbete där det tydligt visade sig att regionen avsätter en mycket liten del av sin budget till konstområdet. Det är samma sak i Skåne, och känslan är att det gäller även i övriga landet. Jag tycker det är beklagligt. Regionen, eller en kommun för den delen, har ett ansvar att medverka till att konstnärerna ges bättre förutsättningar. Jag tror ändå det kan bli bättre framöver, även om det är en lång process. En sak vore att fler anammade en-procentregeln vad gäller offentlig konst, en annan att bidra till att göra konsten mer synlig, bland annat genom att satsa på konsthallar.
3. Konsten är en kraftfull social kraft, som på olika sätt påverkar samhället och dess strukturer. Så visst behövs konstnärerna, och det måste alltid finnas möjlighet för människor att möta konst.
Charlotte Strömberg Eliasson:
Konstnär och ordförande för KRO/KIF Region Syd, verksam i Malmö:
1. Nej. Det har funnits andra rapporter som har visat hur det står till med konstnärernas inkomster.
2. Rapporten visar att intresset för bild och form inte är det kulturområde som prioriteras av myndigheterna. Region Skåne har på olika sätt försökt göra förbättringar, men inte nått riktigt ända fram. Men om regionen och alla kommuner fullt ut tillämpade MU-avtalet (avtal om ersättning till konstnärer vid utställningar, red. anm.) och en-procentregeln hade situationen förbättrats. Bättre hade det också blivit om skolorna hade än mer skapande skola-verksamhet, inte minst för att det lär barn att möta kultur och kanske även gör dem till framtida goda kulturkonsumenter. Om jag är optimist vad gäller framtiden? Jodå, annars hade jag inte varit ordförande i KRO.
3. Självklart. Se bara på Malmö, det är helt annan stad än när jag kom hit för 14 år sedan och stor del i den förändringen har konstnärerna och kulturen haft. Idag ser jag ytterligare en skånsk stad som satsar mycket på kulturen för att åstadkomma en förändring, och det är Landskrona.