Livet enligt Mo

När Mo Yan tilldelades nobelpriset 2012 hade bara tre av hans verk publicerats på svenska: "Det röda fältet", "Vitlöksballaderna", "Ximen Nao och hans sju liv". Samtliga är de rejält tilltagna romaner.

Efter nobelpriset har utgivningen eskalerat. Hans senaste roman, "Grodor", aviseras till hösten. I vårvintras kom "Förändring", en underminerad skildring av tillståndet i Kina, sett ur författarens perspektiv från pojke till vuxen.

Och nu en volym i Göran Malmqvists överföring, "Den genomskinliga rättikan och andra berättelser". De andra berättelserna är överlag korta saker, ett slags historietter med eller utan sensmoral. Helst med, fast på ett torrt vis. Sagan och legenden står författaren nära, ja släktskapet med en muntligt traderad litteratur. Det händer att absurdism, surrealism och magisk realism får ett ord med i laget.

Likt de flesta författare värda namnet – de är färre än deckarläsarna tror – har Mo Yan flera strängar på lyran. Därtill skapar han dunkla basgångar och ett klurigt klaviaturspel som innefattar människans mindre ädla sidor och rena rama klavertrampen.

På det hela taget präglas Mo Yans författarskap av en saklighet som i västerländska öron och ögon kan betraktas som brutalitet. Förfinade människor, med vurm för brittiska klassiker från anno dazumal, gör nog klokast i att undvika hans bokstavligt talat smutsiga och ibland sexistiska texter.

Likt den herostratiskt beryktade fotbollsspelaren Luis Suarez biter Svartungen en ung kvinna. Svartungen är centralgestalt i den titelgivande berättelse som åtminstone delvis baseras på författarens uppväxt och uppdrag som bälgdragare åt en smed.

Det fina i kråksången och fula i människoblivandet är hur stackars Svartungen tvingas förhålla sig till den relativa vuxenheten och de inbördes maktrelationerna mellan vicedirektören, stenhuggaren, smeden, gesällen och den unga kvinnan. Utan övertoner och svar skapar Mo Yan här en socialpsykologisk rysare och konstant påminnelse om det svåra i att välja mellan olika auktoriteter och lojaliteter.

Mo Yans mästerskap märks inte minst i det: förmågan att leva sig in i de kval som föregår ett beslut, eller konstituerar ett vankelmod.