Med skrivandet som motståndshandling
Ordkrig är temat för 00TAL:s nya nummer, syskonskrift till förra numret om rätten att berätta. Marie Lundquist ställer sig först tveksam till att använda ordet krig för att beskriva skrivandet, men finner i en etymologisk ordbok att krig i sin äldsta betydelse stod för ansträngning och motstånd. "I den meningen hör kriget definitivt hemma i den skrivakt som är min", konstaterar Lundquist.
En viss skepsis kan dock skönjas i den tillbakalutade intervjun med Bengt Emil Johnson, som meddelar att någon krigare har han just aldrig varit, men poet som han är har han då och då gett sig i kast med poesins eviga uppgift, att svara på frågan: "Hur är det?"
Språket och skrivandetsom motståndshandling återkommer numret igenom, i intervjuer med Bruno K. Öijer och Gun-Britt Sundström och i dikter av Joy Harjo, amerikanska och Creek-indian, översatt och introducerad av Stewe Claeson. Och i Steve Sem-Sandbergs mästerliga essä om W G Sebald samverkar minne och historia, ord och bild, för att stå glömskan och rädslan emot.
Michael Hussars bilder skulle utan tvekan platsa i Umberto Ecos bok "Om fulhet". En handfull av hans skräcksköna porträtt avslutar senaste numret av Eskapix, som också innehåller en ambitiös novell av Stewe Sundin. Skildringen av den mobbade tonårstjejen och hennes gruvliga hämnd är en stark och skrämmande berättelse som dröjer kvar i minnet.
Bättre ändå är CJ Håkanssons "Ring den frusna tiden åter", som övertygar in i minsta detalj. Håkansson framstår mer och mer som en av de mest begåvade berättarna det här landet berikats med på senare år.
I förra numret av Fantasingick en av de medverkande till häftigt angrepp mot redaktionen, som inte enbart beskylldes för att göra en tråkig tidskrift utan dessutom beskrevs som ett gäng medelklasshoror. Redaktionen tackar för uppsträckningen och svarar med ett temanummer om klass och hierarkier, frigörelse och försvar, en inblick i medelklasshorans verklighet.
Annina Rabe, som skriver om medelklassens dubbla skam i förhållande till såväl över- som arbetarklass, påpekar redan inledningsvis, att "det spelar ingen roll hur mycket ideologi man gör av det, hur mycket man än generaliserar, klass är och förblir något mycket personligt".
Den slutsatsen kan nog diskuteras, men symptomatiskt för Fantasins temanummer är att diskussionen uteblir. Mer personliga bekännelser och iakttagelser än analys och problematisering ter sig numret tämligen försumbart. Så har produktionsstödet för kulturtidskrifter 2009 offentliggjorts. Inga större överraskningar, men glädjande nog finns två personliga favoriter bland nykomlingarna som beviljats stöd: Språktidningen och poesitidskriften papi.
+ Årets kulturtidskrift 2008 OEIvilar inte på sina lagrar. Nya trippelnumret (vad annars?) är en salig blandning av brasiliansk konkret poesi, nyskrivet svenskt material, en generös introduktion av yngre polsk poesi samt en abstrakt roman. 550 sidor magnifikt textfyrverkeri.
- Ironi är en svår konst.På tidskriften Axess blogg görs ett valhänt försök att ironisera över dagens svenska poesi i allmänhet och Kristofer Flensmarcks nya diktsamling "Almanacka" i synnerhet. Ovanligt fånigt.
