Militärutbildningen ledde fram till Song My

Den 16 mars 1968 mördades 500 vietnamesiska kvinnor, barn och äldre män i Song My. Massakern utfördes av soldater i kompaniet Charlie, en enhet i USA:s elfte lätta infanteribrigad.

Några få av de 105 soldaterna i kompaniet vägrade att mörda, men de flesta utförde vad de uppfattade som en order att döda alla. De sköt på allt som rörde sig. De dödade grisar, kycklingar, ankor, kor, gamla män, gravida kvinnor och små barn.

Truong Thi Le var en av de få som överlevde. Hon gömde sig på ett fält. Hennes far, en bror och sju släktingar dödades under massakern. Hon har inte kunnat glömma det som hände:

– Jag tänker på det hela tiden. Jag kommer inte att förlåta. Jag hatar soldaterna som gjorde det.

Intervjun med Thruong Thi Le finns att läsa i Michael Biltons och Kevin Sims "Four Hours in My Lai."

Uppfattningen att vietnameserna var fiender som det gällde att döda fanns inte bara bland soldaterna i Charliekompaniet som utförde massakern i My Lai, en av en handfull byar i Quang Ngai provinsen som tillsammans kallades Song My.

En man dömdes för mord. William Calley avtjänade tre år under extremt privilegierade förhållanden i ett fängelse. Ingen av de andra soldaterna som deltog i folkmordet dömdes för sina brott. De flesta var mellan 18 och 22 år. Hur kunde unga amerikanska män utföra en order om att döda kvinnor, barn och äldre män?

Resultatet var en logisk följd av den militärutbildning i USA som har skildrats i otaliga filmer och böcker, bland annat i Mark Lanes "Inte bara Song My." Mark Worell som utbildades till marinkårssoldat i San Diego berättar:

– Allt vi fick lära oss gick ut på att döda. Vi måste vråla döda, döda, döda en massa gånger. Under hela utbildningen underströk man att vietnameserna var som djur. Alla ansträngningar gjordes för att glorifiera utrotandet och torterandet av dessa omänskliga vietnameser.

Terry Whitmore berättar:

– Jag minns vad min instruktör sade i utbildningslägret: "Ni skall utkämpa ett krig. Ni skall slåss mot de där smutsiga, stinkande, snedögda aporna i Vietnam. Och ni skall slåss mot dem därför att ni inte vill ha de där små röda, stinkande aporna här i Förenta Staterna för att våldta era systrar, knulla era morsor och förstöra landet."

Varnado Simpson berättar om sin insats under massakern i Song My:

– Jag var personligen ansvarig för att ha dödat 25 personer. Män, kvinnor och barn. Jag sköt dem, skar upp deras halsar, skalperade dem, skar av dem deras händer och deras tungor. Jag gjorde det. Jag bara dödade och när jag väl hade börjat var det som om allt det hade jag tränats för att göra bara släpptes loss.

De amerikanska tonårspojkarna förvandlades inte bara till massmördare i Vietnam. De blev också våldtäktsförbrytare. Tusentals vietnamesiska kvinnor våldtogs innan de mördades. Vittnesmålen från de amerikanska soldaterna är omfattande. Ken Stilwell är en av många som känner skam och ånger för sina handlingar:

– Vi var lika dåliga som nazisterna under andra världskriget, när de dödade judar. Vi förintade människor.

Tomas Polvall