Möte med det svenska deckarundret
Unni Lindellová, Anne Holtová? De är norska författare med tjeckiska ändelser. Här ämnar språket inte ta miste på könet. Feminiseringen fortsätter med Åsa Larssonová och Mari Jungstedtová. Deras böcker framträder majestätiskt hos bokhandlarna.
Det omtalade svenska deckarundret har fog. I butik efter butik frontas de: Henning Mankell, Leif GW Persson, Johan Theorin. Måste vara bråda dagar för översättarna. Ibland blir det sublimt. Tre författare tronar i en av Prags största boklådor med boxar.
Den ena är makarna Ahndorils pseudonym Lars Kepler. Den andra är Stieg Larsson och hans Millenium-svit. Bredvid de svenska giganterna, eller snarare snett under, står en tredje box: Marcel Prousts ”På spaning efter den tid som flytt”.
Kepler, Larsson, Proust – det är också en bild av vår tid. Så kommer det heller inte som en överraskning när taxichauffören mellan de i vintertid något glesare passen visar sig läsa Larsson och säger sig gilla en viss Lisbeth Salander. När jag förtäljer att Larsson är död sedan länge blir den annars så coole chauffören närmast chockerad.
Men den stora överraskningen är att en författare utanför deckargenren tornar upp sig. I en pyramid står de otaliga exemplaren av den färska översättningen av Jonas Jonassons ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann”. Själv minns jag honom från tiden då han hette Per Ola, kallades Gäddan och spelade minigolf i MGK Värend.
