Och den ljusnande framtiden är vår – eller?

De började journalistprogrammet med vetskapen att dagstidningarna var i kris och att jobben var få. Ändå fortsatte de jaga sin dröm. Blundar dagens journaliststudenter för verkligheten eller vet de något som ingen annan vet? Nya journalisten Lukas Ernryd möter fyra kurskamrater för att prata journalistik och framtid. Artikeln inleder en serie om dagens medieklimat.
Kultur • Publicerad 11 februari 2013
Den 18 januari i år blev de klara med sin journalistutbildning på Lunds universitet: Oskar Ekström, Marie Carlsson, Nelly Nilsson och Sebastian Hagberg.
Den 18 januari i år blev de klara med sin journalistutbildning på Lunds universitet: Oskar Ekström, Marie Carlsson, Nelly Nilsson och Sebastian Hagberg.Foto: Lasse Ottosson

I januari tog Sebastian Hagberg, Nelly Nilsson, Oskar Ekström och Marie Carlsson examen från Lunds universitets journalistutbildning. Nu ska de ut på en arbetsmarknad som gjort sig ökänd för sina osäkra arbetsförhållanden. De fasta anställningarna finns knappt längre. Många hoppas på långtidsvikariat, men för de flesta väntar så kallade springvikariat. Det betyder att man kan få ett telefonsamtal klockan åtta om att man ska vara någonstans en halvtimme senare.

Men även journalister behöver semester. Det öppnade för tre av studenterna att få sommarjobb redan under sin utbildning. Vi satte oss ner för att prata om hur de ser på sin situation. Och vad de tror om tidningsdöden.

Marie Carlsson (MC): "Då fick jag vara med om en tidningsdöd. Jag jobbade på Folket i Eskilstuna som hade funnits sedan 1905. Nu kommer den bara ut en gång i veckan."

Hur var stämningen?

MC: "Så klart i botten, men jag var imponerad över hur de kämpade in i det sista."

Någon medieforskare satte ett datum på när den sista papperstidningen kommer tryckas, kring år 2050, vad säger ni om det?

MC: "Jag trodde det var 2025. Men om du har rätt - då klarar man ju sig."

Sebastian Hagberg (SH): "2050, då har man nästan gått i pension."

Vad tror ni om papperstidningen – kommer den att gå under?

SH: "Det är en öppen fråga, man läser så många olika teorier, men det är ingen som riktigt vet. Jag hörde att Skånskan i Sjöbo hade ökat med 15 prenumeranter. Det firades med tårta. Det säger väl det mesta om branschens förhoppningar."

Nelly Nilsson (NN): "Jag tror papperstidningen är jäkligt seglivad, det var samma diskussion med e-böckerna när de kom. De har inte inneburit att folk slutat läsa vanliga böcker."

Överlever journalistiken bara på nätet – alltså utan papperstidningen?

SH: "I teorin skulle det gå att göra dagstidning i vilken form som helst. Problemet är att det inte finns samma ekonomi på nätet, men det är där läsarna är."

Oskar Ekström (OE): "Papperstidningen är i längden bara en form med sina egna för- och nackdelar, ett sätt att distribuera som jag och alla andra tror man ska vara väldigt försiktig att romantisera över, om man vill att den ska komma vidare. Hade jag däremot också vetat hur hade jag antagligen kunnat bli en väldigt rik man."

MC: "Då måste man hitta ett sätt att börja ta betalt innan man börjar med det. Det har man inte helt lyckats med."

Vem är det som egentligen håller papperstidningen vid liv?

MC: "Medelåldern på Helsingborgs Dagblads prenumeranter ska tydligen vara 63 år, det ser säkert likadant ut på många dagstidningar."

Är det synd om papperstidningen försvinner?

SH: "Jag tycker inte det innebär en extra kvalité att bläddra i en tidning. Det är i så fall bilderna som mer kommer till sin rätt i en papperstidning,

OE: "Jag tycker inte att det hade varit synd."

NN: "Det tycker jag. Om jag hade haft ett fast jobb skulle jag haft en tidning. Just känslan att dricka kaffe och bläddra i en tidning är jättetrevlig."

Behövs journalistiken över huvud taget?

Alla: "Ja."

Varför? Man kan få information på andra sätt.

NN: "Visst, du kan googla och hitta både bra saker och skräp. Läser du en tidning kan du ändå förvänta dig en viss standard. Journalistik har även ett demokratiskt uppdrag att förvalta som andra inte behöver leva upp till. Som att granska makthavare."

MC: "Vi som jobbar på tidningar måste också bli bättre på att få folk att inse att det faktiskt är så. Alla kanske inte förstår att vi måste jobba efter vissa etiska regler. Som att vi måste spegla båda sidorna och vara noga med att kolla upp våra källor. Journalistik handlar om att granska och det behövs för att samhället ska fungera. Det garanterar att makthavare inte missbrukar sin makt."

Nu är det många som talar om en tidningskris, varför valde ni ändå att ge er in i det här yrket?

OE: "Min akademiska bana har aldrig styrts av marknadsfaktorer, utan har mest drivits av vad som intresserat mig. Om jag gör något som jag tycker är roligt så kommer jag också göra det bra och det ger mig en chans att lyckas. Hade jag bara gått på vad som var uppenbart anställningsbart hade jag väl blivit civilingenjör istället."

SH: "Jag har tänkt på att bli journalist sedan jag var barn. Jag gillade att skriva och tyckte att det gick hyfsat lätt. Om man sedan kunde försörja sig på det hade det ju varit bra."

Du visste redan som barn ?

SH: "Jag funderade på det tidigt. Sedan tänkte jag att det var nog ingen bra idé. Till sist valde jag det ändå."

Vad menar du med ”ingen bra idé”?

SH: "Osäker arbetsmarknad."

MC: "Jag visste också att det skulle bli tufft. Men jag kan inte komma på något roligare än det här. Det är varierat och man är med där det händer, vilket jag älskar. Det här yrket ger chansen att kunna nörda in sig på nya ämnen."

Vad är viktigast för att bli anställd - att vara bred eller nischad?

SH: "Jag tror inte på att nischa sig så hårt."

MC: "Det är mycket viktigare att kunna flera saker. Att kunna jobba både som webbreporter, vanlig reporter och kunna redigera. Jag tror inte att det är viktigt att vara specialist i ett ämne för att få ett jobb. Det är bättre att vara multikompetent."

Så om du kan de tre delarna så får du jobb?

MC: "Nej, gud nej. Jag tror inte jag får fast anställning på väldigt länge. Man får vara inställd på vikariat. Men jag ser mig fortfarande som journalist i framtiden."

Så vad händer nu?

MC: "Jag har fått ett sex veckors vikariat och sen hoppas jag kunna hoppa in under våren. I sommar har jag också fått jobb. Sedan kanske frilansa lite. Ta en bit i taget."

NN: "Vi får se, jag är öppen för det mesta. Nu väntar jobbsökande. Eventuellt någon kurs, om jag inte får något jobb kan jag mycket väl åka till Tyskland och bättre på min tyska."

SH: "Att försöka få ett jobb. Inom journalistik, jag tror att det kan fungera, men jag vet inte. Just nu har jag ett springvikariat på Skånskan som gör att jag kan hoppa in där vid behov. Jag funderar också på att flytta till Stockholm och söka jobb där."

OE: "Jag ska gå en filmkurs nu i vår och söka jobb parallellt. Sen får vi se. Jag hoppas också på sommarjobb på tidningen där jag gjorde praktik."

Är ni kvar i yrket om fem år?

SH: "Ja, det tror jag."

OE: "Ja."

MC: "Ja."

NN: "Jag hoppas det."

Sune Johannesson
Lukas Ernryd
Så här jobbar Kristianstadsbladet med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.