unlock

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

  1. Avdelningararrow-down
  2. Orterarrow-down
  3. E-tidning
  4. Söksearch
  1. Tjänsterarrow-down
  2. Annonseraarrow-down
  3. Tipsa oss!
  4. Kundcenter

Översittaren Falstaff tas in i vår tid

När Malmö Opera tar sig an Verdis sista opera reser vi rakt in i vår tid med tv-kändisar och digitala möten. Men efter paus är landskapet annorlunda. Musikskribenten Mattias Gejrot ser en ”Falstaff” han aldrig tidigare har sett. Och blir både inspirerad och kluven.
Allt börjar i en tv-studio med översittaren Sir John Falstaff som huvudperson. Här ses Misha Kiria i titelrollen.
Allt börjar i en tv-studio med översittaren Sir John Falstaff som huvudperson. Här ses Misha Kiria i titelrollen.
Foto: Jonas Persson

Giuseppe Verdis bländande briljanta opera "Falstaff" (1899) är den åttioårige mästarens sammanfattning av hela hans operaverks formspråk, sex decennier av ljuv smärta, heroism och ädel tragik. Och samtidigt en effektiv upplösning av allt detta i en yrande vemodsskimrande skrattspegel.

Sir John Falstaff, lyft ur Shakespeares annaler, är en uppblåst översittare som använder hela artilleriet av manliga floskler för att förhärliga och försvara sin existens. Samtidigt får gestalten Falstaff liv i en märklig tvesyn av något gudalikt och bottenlöst mänskligt.

quote
Den groteske "isterbuken" kläs i operans sista akt av inpå bara kroppen. Men i förnedringen är han mer storslagen än någonsin. I finalaktens desperata öppningsmonolog är också Verdis musik som mest framåtblickande och fri.

Den groteske "isterbuken" kläs i operans sista akt av inpå bara kroppen. Men i förnedringen är han mer storslagen än någonsin. I finalaktens desperata öppningsmonolog är också Verdis musik som mest framåtblickande och fri: i orkestern klingar ömsom ensamt svävande klagorop, ömsom så täta klusterackord kring den sårigt lyriska sånglinjen att all traditionell harmonisk hemvist tycks bortblåst.

Alexandra Flood övertygar i rollen som unga Nannetta i ”Falstaff”, anser Mattias Gejrot.
Alexandra Flood övertygar i rollen som unga Nannetta i ”Falstaff”, anser Mattias Gejrot.
Foto: Jonas Persson
Matilda Paulsson som Meg Page i Verdis ”Falstaff” på Malmö Opera.
Matilda Paulsson som Meg Page i Verdis ”Falstaff” på Malmö Opera.
Foto: Jonas Persson

Malmö Operas uppsättning av "Falstaff", med premiär på lördagskvällen, är en starkt inspirerande men tveeggad upplevelse.

Detta ligger nu i sakens natur eftersom regissören Lotte de Beer och hennes team, i coronans tidevarv, valt att bygga första delen av dramat som en iscensatt virtual reality-värld av gräll pastellfärg uppfångad i påträngande närbilder av kameror och stora tv-skärmar.

quote
Malmö Operas uppsättning av "Falstaff", med premiär på lördagskvällen, är en starkt inspirerande men tveeggad upplevelse.

Vi ser alltså både ett plottrigt kulissliv och dess filmade inzoomning och det blir ganska splittrande att hålla isär; såpass ansträngande att det kan lägga sig i vägen för musikens och dramats omedelbarhet.

Konceptet är tydligt. Falstaff (Misha Kiria) presenteras som spindeln i nätet av kalla, tillrättalagda relationer. Poesin är noggrant avputsad från hans gestalt. Kiria är en nyanserad aktör och sångare som vackert ger den nödvändiga vekheten till rollens buffliga yta. Men förlusten av mänsklig tyngd och värme är besvärande.

Det är något som även drabbar hans avgörande motspelare i intrigen, den skickliga manipulatören Fru Quickly (Maria Streijffert), en njutbart auktoritativ figur i operan vars roll tyvärr får försvinna lite i mängden, för att landa tydligare i slutakten.

Det är den brinnande svartsjuke herr Ford (Orhan Yildiz) som först river ner kulisserna. Det sker då han i andra akten inser att hustrun Alice, känsligt tolkad av Jacquelyn Wagner, bestämt träff med Falstaff "mellan klockan två och tre".

Befriande är ögonblicket då Ford vägrar att låta sig filmas och rensar luften i sin rykande stora aria, gjord med värdig kraft. Och Malmö Operaorkester under Steven Sloanes ledning får äntligen dundra över rampen på allvar.

quote
I finalakten är skärmar och kameror borta. En skymningsvärld i ruiner öppnar sig för alla sinnen; musik och känsla råder mer och mer oinskränkt.

I finalakten är skärmar och kameror borta. En skymningsvärld i ruiner öppnar sig för alla sinnen; musik och känsla råder mer och mer oinskränkt.

Orkesterspelet är genomgående fullödigt och bland flera lyriska höjdpunkter står makarna Fords dotter Nanetta fram med sin ytterligt fint tecknade nattliga aria, maskerad till älvdrottning. Innan den berusande slutfugan bryter ut: "Tutto nel mondo è burla" – Allt i denna världen är ett skämt!

Misha Kiria, som titelrollens Falstaff i Malmö Operas uppsättning av Verdis "Falstaff". Här efter paus, och det mediala landskapet är borta.
Misha Kiria, som titelrollens Falstaff i Malmö Operas uppsättning av Verdis "Falstaff". Här efter paus, och det mediala landskapet är borta.
Foto: Jonas Persson

Operarecension

”Falstaff”

Av; Giuseppe Verdi
Libretto: Arrigo Boito, fritt efter Shakespeares "Muntra fruarna i Windsor" (med tillägg från bland annat "Henrik IV")
Regi: Lotte de Beer
Scenografi: Christof Hetzer
Koreografi: Gail Skrela Hetzer
Videodesign: Charlotte Rodenstedt, Bloody Honey
Med: Misha Kiria, Orhan Yildiz, Jacquelyn Wagner/Rebecca Nelsen, Alexandra Flood/Sabina Bisholt, Sehoon Moon, Maria Streijffert, Matilda Paulsson, Jonas Duran, Nils Gustén, Niklas Björling Rygert
Malmö Operaorkester och Malmö Operakör under dirigent Steven Sloanes ledning.
Premiär på Malmö Opera i lördags, 7/11. Spelas till 17/1 2021. Går även att se live-streamad hemifrån.