Oz, Amos: "En berättelse om kärlek och mörker"

NY BOK. En blåsig, kylig förmiddag i början av januari 1952 strövar en ensam, olycklig kvinna omkring i regnet på de nyanlagda boulevarderna i Tel Aviv. Hon är på besök hos sin syster. Maken och sonen är kvar i Jerusalem.

Hon hoppas finna skäl – att leva. Men något brister något inom henne, eller kanske är hon bara definitivt utmattad efter alltför många plågsamma år. Den natten tar Fania Klausner sitt liv. Te och sömntabletter.

Den natten förlorar hennes ende son sin älskade mor. Efter den natten förändras den tolvårige pojken för alltid. Som vuxen kommer han att ägna större delen av sitt författarskap åt att förstå modern. Varför?

Först ett halvsekel senare kan han emellertid till slut öppet, utan omskrivningar och beskyddande fiktion, skriva om modern och om den tid och historia som ger nycklarna till tragedin.

Den pojken heter idag Amos Oz, Israels utan jämförelse mest kände författare. Efternamnet Klausner bytte han till Oz när han flyttade hemifrån och till en kibbutz några år efter moderns självmord. Och den mäktiga självbiografiska romanen betitlas En berättelse om kärlek om mörker, som sedan den utkom på hebreiska 2002 har översatts till en rad språk och hyllats som ett mästerverk. Häromveckan tilldelades Amos Oz det prestigefyllda Goethe-priset. Nobelpriset nästa?

Det är en makalös berättelse, sannolikt en av årets viktigaste böcker.

Utgångspunkten och slutpunkten är given: moderns självmord. Däremellan bjuds läsaren på en fantastisk, självbiografisk, fabulerande, historisk och halsbrytande berättelse om modern, fadern, far- och morföräldrarna, om det judiska folket i Östeuropa, deras flykt till dåtidens Palestina, och den nya nationens födelse, Israel.

Trots den underliggande tragiken är En berättelse om kärlek om mörker en förbluffande komisk och underhållande roman. Amos Oz har alltid varit en utsökt elegant berättare – tretton av hans böcker finns redan på svenska – men här faller alla bitar på plats. Den är självutlämnade, gripande, tankeväckande, mycket lärorik och Amos Oz lyckas också, som ingen annan, gestalta det judiska folkets moderna historia. Boken finns, faktiskt, till och med översatt till arabiska.

Det är en svindlande läsupplevelse, delvis för att berättelsen inte är kronologiskt utan elliptisk. Gradvis borrar Oz sig djupare och djupare i berättelsen som rymmer många skikt och lager. Rent språkligt är det också en arkeologisk resa, från den moderna hebreiskans födelse, utveckling och fulländning som ett levande språk, även om finesserna inte alltid framgår av en översättning. Men Rose-Marie Nielsen har gjort ett enastående arbete.

Som det inte vore nog är En berättelse om kärlek och mörker också ett genuint romanexperiment, men inte av det utstuderade slaget. Nej, Oz nyupptäcker snarare traditionen före romanens födelse på 1600- och 1700-talen. I gränslandet mellan fiktion och dokumentär finner Oz en ny, framkomlig väg. Genom minutiöst exakta detaljer finner han nya vingar för fiktionen. Lite av det slags experimenterade den framlidne tysken W.G. Sebald så framgångsrikt ägnande sig åt.

Men, som sagt, En berättelse om kärlek och mörker är framför allt en mycket rolig, underhållande och gripande berättelse, där var och en kan finna sin egen ut- och ingång, allt efter behag och läggning.

Om du bara ska läsa en bok i höst – läs En berättelse om kärlek och mörker.

Örjan Abrahamsson

Ny bok

Amos Oz: "En berättelse om kärlek och mörker" Övers. Rose-Marie Nielsen (Wahlström & Widstrand)