Punk och sovjetisk vardagsrealism i Anna Focks tredje bok
Väderfenomen
Roman
Författare: Anna Fock
Förlag: Natur & Kultur
Hon debuterade med buller och bång 2013. Anna Fock tilldelades såväl Borås Tidnings debutantpris som Katapultpriset för ”Absolut noll”. Tre år senare kom hennes andra bok, ”Cirkus smuts”, som förvisso fick lite blandad kritik, men som i huvudsak blev positivt bemött bland kritikerna. ”Väderfenomen”, som den tredje boken heter, ligger rätt i tiden. Efter den hyllade HBO-serien ”Chernobyl”, regisserad av Johan Renck, kan väl inget annat sägas. Här finns många parallellspår. Romanen handlar om vardagsliv i det gamla Sovjet, radioaktiva utsläpp, byråkratisk stelbenthet, lögner, korruption, makt och övergrepp. Men samtidigt: det vackra i den vardagliga omtanken, kärleken, solidariteten och omsorgen.
Handlingen kretsar kring Igor som växer upp i en liten stad, Kysjtum i närheten av ett hemligt militärt reaktorområde i det gamla Sovjetunionen. Man får följa hans trevande försök att nå vuxenvärlden, hans ungdomsrevolt via punken – en undergroundrörelse som aktivt motarbetades av öststatsmoralismen – och hans möte med den stora kärleken: punksångerskan Ljuba.
”I kärnkraftstemat och i beskrivningen av den sovjetiska vardagsrealismen ligger likheten till Johan Rencks ”Chernobyl”.”
Boken hoppar mellan årtiondena. Mestadels mellan sent femtiotal och tidigt åttiotal. Historien bygger på en verklig händelse. 1957 skedde ett utsläpp från upparbetningsanläggningen Majak som låg i den stängda staden Oziork alldeles i närheten av Kysjtum som fick stora konsekvenser för både de som tvingades ut att sanera nedfallsplatserna och de som levde i regionen. Utsläppet har en avgörande betydelse i Anna Focks roman. I kärnkraftstemat och i den i många fall drabbande beskrivningen av den sovjetiska vardagsrealismen – gärna målat i mörka, men kalla färger – ligger likheten till Johan Rencks ”Chernobyl”. Sedan upphör de. Anna Fock har skrivit en roman där de mellanmänskliga relationerna står i centrum, där släkt-, vänskaps- och kärleksband sätts på prov; band som ömsom brister, band som ömsom håller. Igors historia vävs över årtiondena ihop till ett liv, fullt av motgångar, men också fyllt av mening. I stort får Anna Fock ihop storyn. Men räcker det?
Ja, i stort. Boken växer under läsningen och blir bättre och bättre. Även om det finns några passager där beskrivningarna snarare distanserar oss läsare från romankaraktärerna än för oss närmare dem – och till det några dialoger som känns tämligen påklistrade – är de dock så få att det är lätt att ha överseende med dem. Man kan väl säga så här: jag har tänkt mycket på handlingen efter läsningen. Ett gott tecken. Rekommenderas!
Mikael R Karlsson
