Schami, Rafik: "Kärlekens mörka sida"
I en syrisk version av "Romeo och Julia" ställer Rafik Schami två kristna släkter mot varandra i "Kärlekens mörka sida". Mannen tillhör den katolska, kvinnan den ortodoxa riktningen. Båda är födda omkring 1940.
Svaret på frågan om deras kärlek har en chans, romanens första mening, levereras först 800 sidor senare. Däremellan har förstås en hel del inträffat. En utförlig tillbakablick några generationer bakåt i tiden berättar om orsakerna till fejden som startade i en liten by på behörigt avstånd från Damaskus. Här ges också en mustig framställning av bylivet under 1900-talets första hälft och inte minst frapperas man av starka kvinnor inom båda släkterna.
Med tiden flyttas brännpunkten till Damaskus och storpolitiska förvecklingar verkar överta släktkonfliktens roll. Men vendettan letar sig in också i storpolitikens garn och återkommer mot slutet med full kraft och all sin tidigare bestialitet. Och då har vi nått fram till omkring 1970.
Romanens Romeo, Farid, genomlider två, om inte tre helvetesvandringar. Liknas vid en sådan kan även några tonår på en hårdför klosterskola, som han tvingades till av fadern. Väl fri från den ansluter han sig till politiskt radikala kretsar som inte är väl sedda av någon av de kortvariga militärregimerna. En lång vistelse i arbetsläger blir följden. Därefter försöker han avhålla sig från politisk verksamhet, men strax efter sexdagarskriget riktas misstankar mot honom igen och den här gången råkar han i händerna på en person från den rivaliserande släkten i hembyn.
Från den släkten kommer som sagt romanens Julia, Rana, som tvingas till ett "ekonomiskt" giftermål, trots att hennes förhållande med Farid sedan flera år varit hennes stora men för släkten väl dolda passion. Hon håller sitt äktenskap barnlöst genom en rad illegala och hemliga aborter.
Vid sidan av huvudintrigen låter Schami oss ta del av ett myller av skeenden. Han återger dem i korta fragment som samlas i olika "böcker", som Vardandets bok, Kärlekens bok, Helvetets bok, Skrattets bok. De flesta böckerna återkommer med jämna mellanrum.
I slutkapitlet talar han själv om det som en mosaik av mer eller mindre välkomponerat mönster. Man kan ta till sig varje liten platta för sig, men fragmenten fogar sig också till en helhet – en mäktig tavla med kristna-judiska-muslimska inslag.
Romanen är dedikerad till två kvinnor och utifrån Schamis berättelse är det utan tvekan kvinnorna som eventuellt kan vända den eviga vendettan till samförstånd. Men vid romanens slut har männen fortfarande nyckeln till villkoren för livet och de verkar inte villiga att lämna den ifrån sig. Huruvida boken slutar lika tragiskt som "Romeo och Julia" avslöjar jag inte.
Rafik Schami kom till Tyskland från Syrien för trettiofem år sedan och skriver på tyska. Han har en liknande bakgrund som romanens Farid, men han betonar att "Kärlekens mörka sida" är en berättelse och inte en dokumentärroman. Därför har han bland annat inte kallat politiska ledare vid deras rätta namn. Det ursprungliga syftet var att skriva en ren kärleksroman men i den politiska och religiösa korseld Västasien utsatts för det senaste seklet gick det inte hålla politiken utanför, lika lite som släktmässiga förvecklingar.
