Annons

Sektledaren är tillbaka på Dimön

En trovärdig sektledare och en orimlig artonåring blir en inte helt lyckad kombination, tycker Bella Stenberg om Mariette Lindsteins fristående fortsättning om sekten på Dimön.
Publicerad 18 juni 2020
Detta är en recension i Kristianstadsbladet. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.
Mariette Lindstein.
Mariette Lindstein.Foto: Adde Halmstad

Reqiem på Dimön

Författare: Mariette Lindstein

Förlag: Harper Collins Nordic

Spänning

Mariette Lindstein är själv en sektöverlevare och hennes populära trilogi om sekten på bohuslänska Dimön bygger på egna upplevelser hos scientologerna. ”Requiem på Dimön” kallas för en fristående fortsättning, men innehåller för att vara fristående väldigt många återblickar och hänvisningar bakåt. Emellanåt för många för mig som varit nyfiken på serien, men inte hunnit läsa den.

Två år har gått sedan sektledaren Franz Oswald under dramatiska omständigheter drabbades av en stroke. Nu har han återhämtat sig – genom sin egen starka vilja, tror han själv. Men en oväntad bieffekt har uppstått: något som kan liknas vid känslor. Kanske det enda Franz inte klarar av att hantera. Lägg till det ett slags triangeldrama mellan Franz, hans tonårsson Thor och dottern till en före detta sektmedlem. Artonåriga Julia som vill bli journalist är bokens andra berättare, och en ganska orimlig person. Franz Oswald är också orimlig, men hos en psykopat med grandiosa planer är det förväntat, och väl beskrivet. När han drar igång ett psykologiskt och socialt experiment med tre fallna kändisar lockar han även Julia till ön. Det handlar om att bryta ner och bygga upp, och maktspel är något han är expert på. Att visa allt via sociala medier blir ett sätt för Franz att återlansera sig själv.

Som helhet mer psykologiskt intressant än direkt spännande.

Bella StenbergSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons