Annons

Sorgen efter pappan berör

När Jacques Werups dotter Julia Werup debuterar med ”Ensamma mäns död” finner kulturskribenten och författaren Felicia Stenroth en klassisk diktsamling, där sorgen efter pappans död är det som drabbar mest.
Ny bok • Publicerad 12 december 2017
Detta är en recension i Kristianstadsbladet. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.
Julia Werup, dotter till författaren Jacques Werup, bokdebuterar med en diktsamling.
Julia Werup, dotter till författaren Jacques Werup, bokdebuterar med en diktsamling.Foto: Oscar Näström

"På sommaren kläcktes flugor i hans hem / En haltande hund pissade på golvet / En oren säng så giftig att bara ohyra ville krypa ner"

Så inleds Julia Werups diktsamling ”Ensamma mäns död”, som är skriven på både danska och svenska och ges ut av det danska förlaget Det Poetiske Bureau. Det är en diktsamling i klassisk bemärkelse, där varje dikt är försedd med en titel och upprättar ett eget litet universum.

Annons

Den första diktens rum är en ensam mans rum, men snart övergår dikterna i att handla om ett kvinnligt diktjag och sorgen som hon slungats in i efter sin fars död. "Löper förgäves i parken / Inga preparat i världen hjälper / Ditt ansikte / Lyser på den smutsgrå / Himlen / Varför satte du mig till världen / När du ändå lämnar mig".

Dikterna ryms på en sida eller två. De är skrivna på svenska och den danska översättningen finns på bokens högersida. Versionerna ligger så nära varandra att man kan läsa över båda sidorna. Det är kanske varje översättares mardröm, eftersom de val man tvingats göra blir så blottade för läsaren. Och Marie Ladefogeds översättning är vad jag ibland skulle kalla fri och ibland slarvig.

I dikten ”Sensommar” har raden "Grönskan är somrarna som gick till spillo" blivit "Grønne somre der gik til spilde". Den första bilden har försvunnit och ersatts med en mer konstaterande utsaga. På några ställen blir översättningen mer olycklig. "Jag gör korsets tecken och tar ett järn" har blivit "Jeg gør korsets tegn og tager en kniv". Eftersom dikterna utkommer i Danmark i första hand hade de förtjänat en noggrannare översättning.

Enligt en återkommande dramaturgi blossar dikterna upp för att sedan slockna. Det har förstås att göra med formen, att de alla är ungefär lika långa och hinner göra ungefär samma språkliga resa. Det skulle passa utmärkt på en scen där publikens direkta respons är viktig. Men i bokform stannar dikterna hela tiden vid den första ansatsen, som om de är låsta av sin form.

Som bäst blir det när de handlar om sorgen efter pappan, där det insisterande och tröstlösa verkligen är drabbande. Dock finns det i många av dikterna också en tröttsam bukowskiromantik, med alkohol, droger och verklighetsflykt. Kanske handlar en del av projektet om att diktjaget utsätter sig själv för den där bukowskiblicken som hon romantiserar men också nedmonterar, som i den sista dikten ”Barndom”: "Jag serverade era vänner / och började få bröst / Mormors röda hår / Mammas röda läppar".

Dikterna som uppehåller sig vid pappans död är raka, enkla och drabbande.

"Vintern har aldrig varit så grå som i år / Min far har precis lämnat mig / Din aska ska snart grävas ner / i sanden på Haväng / En plats där verkligheten inte existerar / Bara fantasin och en kvinna som förstod"

Diktsamling

Julia Werup

”Ensamma mäns död”

Översättning till danska: Marie Ladefoged

(Det Poetiske Bureau)

Felicia StenrothSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons