Spillror av en gammal svenska

Språk som talas förändras, allra helst språk som har ett rikt utbyte med andra kulturområden. Det märks på trender i svenskan under de senaste seklen, nya ord tas in, viss förvirring uppstår vid böjning etc.

Men långt borta i Ukraina har en folkspillra talat svenska sedan 1700-talet, utan nämnvärd kontakt med rikssvenskan. De kom från estniska Dagö, där svensktalande bott sedan 1200-talet. Radions Språket (vars två programledare får dela på Natur & Kulturs kulturpris med Fredrik Lindqvst) har under senaste månaden ägnat ett och ett halvt program åt Gammalsvenskby i Ukraina.

Det framkommer en radegenheter i uttal och grammatik som dagens svenska lämnat efter sig. Diftonger (heiter, heim, bein), böjningar (substantiv: barnar, trär; gamla pluralformer: nöjdar allar), fraser (ble deir – dog) och uttal (sje- och tjeljuden saknas, k och g enbart hårda). Ändå är det inga större svårigheter att förstå de gamla kvinnorna, vars språk kanske motsvarar svenskan på 1700-talet, ja till vissa delar kanske fornsvenskan på medeltiden. Struktur och ordstammar är i stort sett desamma.

Den yngre generationen i Gammalsvenskby lär sig också svenska. Men det är nusvenska i regelrätt skolundervisning. Den äldre generationen tar förmodligen sin variant av svenska med sig i graven.

Språkbruk handlade också Biblioteket om i förra veckan. Marie Lundström besökte den amerikanske författaren Philip Roth i hans hem i Connecticut. Roths författarskap hör till de viktigare under efterkrigstiden och nästan alla hans verk har sin utgångspunkt i Newark i New Jersey, där han växte upp i judiska kvarter under 30- och 40-talen. Gata och torg har uppkallats efter honom, men stadsdelen är förfallen. Den har inte hämtat sig från upploppen efter mordet på Martin Luther King 1968. Roths torg och gata är i dag ett centrum för knarkhandel.

Genombrottet kom med "Portnoys besvär" 1969, en onanistisk roman om en yngling. Roth skrev den efter en skilsmässa och den frigjorde hans stil och teman som senare skulle resultera i hans främsta verk – den omfattande trilogin om USA under efterkrigstiden, vars sista del utgörs av "Skamfläcken". Där går den amerikanska drömmen i kras flera gånger om.

För närvarande är Roths "Envar" (2004) radioföljetong, en kort men hör- och läsvärd roman om åldrande och sjukdom.

En annan språkbehandlarevar gäst i kvartssamtalet i Människor och tro, Jonas Gardell. Anledningen var hans bok "Om Jesus". Till en början hade han intressanta utläggningar kring bergspredikan, Jesusgestaltens sätt att närma sig syndare och förbrytare, och funderingar om offersymboliken. Däremot har jag svårt att inse meningen med hans åsikt att vi skulle vara förlåtna redan när vi föds.

Snart började Gardell också använda evangelierna som historisk källa och till slut förlorade han sig i rena vidskepelsen när påskdagens uppståndelse kom på tal. Han hade visserligen redan tidigt garderat sig mot alla kritiska kommentarer med "den som söker går alltid vilse".

+ Annika Lantz galenskap i Lantz i P1som nästan alltid leder till ett slags fördjupning av ämnen. Hennes instiftan av Wallenberg-hjälpen har varit ett lysande inslag i finanskrisens dagar.

– Thomas Nordegren i Nordegren i P1. Hans attityd blir tyvärr bara pretentiöst och hans försök att vara rolig bara ansträngda.