Staden förför utan stora gester
På Amsterdam HistorischMuseum kan man se hur staden hur vuxit fram. På golvet i det första av museets många rum finns en karta över stadens blygsamma start - en kanal mellan två små öar. Man kan alltså bokstavligen vandra genom stadens historia. I montrar finns skor från folk som gjorde det för hundratals år sedan. När de inte ville ha sina skor längre kastade de bort dem. En del togs om hand av skomakare, men många skor blev liggande och har hittats när stadens utveckling krävt nya utgrävningar.
I det andra rummetf örstår man att folk hade råd att kasta bort sina skor. På väggarna hänger stora grupportträtt av de hantverkare och köpmän som fick Amsterdam att blomstra.
Man förstår männens betydelse, men särskilt roliga att titta på är de inte. Då är det betydligt roligare att se rummen med målningarna av livet vid kanalerna när båtarna lossades och lastades. Det är sådant liv och rörelse i bilderna att man nästan kan känna dofterna från varorna som lyftes av båtarna och hissades upp i husen längs kanalerna. Köpmännen bodde på den första våningen, tjänstefolket på den nästa och på de översta våningarna lagrades varorna.
Den tolerans för oliktänkande som präglar dagens Amsterdam har inte alltid funnits här. Det fanns en tid när kristna av olika trosuppfattning inte kunde enas. År 1578 förbjöds katoliker att offentligt utöva sin tro. Amsterdam blev protestantiskt. Katolikerna fick hålla gudstjänster i det fördolda. Kyrkor fick byggas i privata bostäder.
Hur det blev kan man se på Amstelkring Museum. De två första våningarna är en vanlig privatbostad som den såg ut år 1663.
Kyrkan finns på den tredje våningen. Inte ens larmet från en skolklass kan ta bort den sällsamma stämningen i den intima lokalen.
Det här är så långt ifrån skräniga gudstjänstslokaler man kan komma. Några gånger om året arrangeras gudstjänster i kyrkan.
Mellan museumsbesökenvandrar jag längs kanalerna, helst i stadsdelen Jordaan, som byggdes på 1600-talet. Allt i det centrala Amsterdam byggdes under 1600-talet när staden genomgick en fantastisk utveckling.
Vid århundradets början hade bodde här 50 000 invånare. Vid århundradets slut hade antalet vuxit till 220 000.
Under en ficka på The English Bookstore finner jag Geert Maks "Amsterdam - a brief life of the city." Boken blir min historiska vägvisare under vandringarna. Det finns bilar i Amsterdam, men de har det svårt, gatorna längs kanalerna är inte särskilt stora. Det här är en stad för människor som går, cyklar, åker spårvagn och båt. Det är en viktig förklaring till Amsterdams attraktionskraft. Det är Europas femte största turiststad.
Det är lätt att bli förälskad i Amsterdam. Här finns inga stora monument eller pompös arkitektur som i så många andra europeiska städer. Anledningen är en tidigt utvecklad demokrati. Staden erövrades från vattnet. Det krävdes gemensamma beslut för att den skulle överleva och utvecklas. Kanaler grävdes, floden reglerades, slussar och dammar byggdes, vallar och diken skapades för att klara påfrestningarna när stormar härjade.
Det krävdes organisation, planering och samarbete omkring dammen vid floden Amstel.
Få hus i Amsterdam är mer än sex våningar höga. När staden har vuxit har det blivit nya kanaler och nya öar. Under de senaste tio åren har nya bostadsområden skapats på öarna nordöst om centrum.
Jag tar spårvagn 32 till Ijburg där byggverksamheten är i full gång, men så mycket är redan färdigt att man kan få en god uppfattning om hur det kommer att bli. För säkerhets skull tar jag en spårvagn Java-eiland ön som blev inflyttningsklar för några år sedan. Vad ska man säga? Vad ska jag skriva? Det kommer att ta tid att gå in de här stadsdelarna, ett par generationer minst. Som tur är går spårvagnarna tillbaka till det Amsterdam som skapades under 1600-talet.
