Svenska folket luktar illa
Det är dags att ta itu med Stanken. När jag åker Pågatåget på morgonen från Vinslöv till Hässleholm (efter ett släktbesök) så slås jag av den.
Många människor märker den inte, många har vant sig, men för mig är den uppenbar.
Stanken av parfym.
Lika stark som i Stockholm, som i Malmö eller för den delen Åsele.
De där konstgjordadofterna som stoppas in i tvålar, krämer, ja det mesta som människor tar på sig i tron att de annars luktar.
Fast sanningen är ju att vi stinker mer när vi försöker dölja våra verkliga dofter.
Inget doftar så gott som en bebis. Sätt näsan mot magen på din sexmånaders kulting och du känner den där söta snälla doften av liten människa.
Eller lägg dig bredvid din älskade och nosa nära halsen så förstår du varför ni är ihop. Jo vi väljer partner med våra näsor.
Det går heller inte att lura näsan. Bara några korta sekunder. Du kan inte dölja vem du är – din doft – med något inköpt på Åhlens eller Kick.
Parfymstank är ettlika stort problem för omgivningen som en gång rökningen. Många är allergiska (upp till 15 procent får besvär av parfymdofter – ja, jag är en av dem) men också för att det är omöjligt att bli av med olägenheten när någon väl tagit på sig. Det går inte att tvätta bort sörjan när den väl smetats in.
Liksom kedjerökare kan parfymisten inte själv veta hur illa den luktar. Att vänligt förklara för någon att det är en väldigt stark doft som gör att man tyvärr inte kan sitta bredvid när man samtalar, upplevs som ett personangrepp, precis så som rökare reagerade för tjugo år sen när man bad dem gå ut ur lägenheten om de ville röka.
De parfymerade är helt enkelt blinda inför sina dofter.
Parfympropagandanär enorm i samhället. Det beror på att några tjänar otroliga pengar på att utnyttja vår osäkerhet. Vi lägger ner mer pengar på parfym i västvärlden än hela biståndet. Ja, vi satsar mer pengar på parfym än på folkhälsa.
Visst, dofter är skickliga manipulatörer en kort stund. Gelegegga som doftar hallon stoppar vi i munnen, inte gelegegga som luktar gele. Tvättmedel parfymeras fast det inte gör kläderna ett smack renare.
Men priset för allt dettaparfymerande är att vi inte vet hur vi själva doftar, vi kan inte lukta på mat och veta om den är okej (utan är fångar i datumstämplar) vi vågar inte ens vara ärliga och ställa frågan om man har dålig doft i munnen en morgon (vilket är lätt ordnat att ta bort) utan sprejar och tuggar och överdoserar för säkerhets skull.
Det här är inte en könsfråga. Den värsta parfymchocken kan man få av rakvatten på tåget och när nyduschade killar efter träningen sprejar armhålorna med stinkande syror så är det osäkerhet och rädsla som styr, inget annat.
Okej, jag har en stor snok. Den har jag fått av min far, den lyser sig fram genom släktens led om man tittar på gamla foton. Men det är inte den som vägleder mig här. Utan sunda förnuftet.
En ren människa luktar gott. Är man inte ren kan ingen parfym dölja det.
Spara på pengarna. Våga vägra parfym.
n 31/1: Anne Jalakas.
