"Tårtning hör inte hemma i en sann demokrati"

Alldeles för många men långt ifrån alla kulturarbetare – konstnärer, kritiker, skribenter, redaktörer – tillåter sig inte bara att ha överseende med olagliga handlingar utan applåderar dem när de utövas i konstens namn. Dags nu igen. Emma Lundberg skriver i fredagens (27/12) kultursida:

När jag såg Jimmie Åkesson med en gräddtårta i ansiktet kunde jag inte hjälpa att känna ett bubblande skratt i magen /.../ Vi skrattade och åt gräddtårta /.../Tack Irene Matkowitcz, för att du tårtade bort vår hopplöshet och misstro.

Jag blir djupt bedrövad över att möta den människosyn som ligger bakom sådana formuleringar. Jag avskyr Jimmie Åkessons åsikter men hävdar hans människovärde som är detsamma som alla andra människors. Därför finns inget försvar för att fysiskt ge sig på Jimmie Åkesson. Och minst av allt att hylla brottslingen och skratta åt brottsoffret (för ordningens skull: kvinnan som utförde handlingen är nu åtalad men ännu inte dömd). Min vrede över en annan människas uttalade dumheter sanktionerar inte egenmäktigt våld.

Emma Lundberg, du etiketteras i ingressen som ”aktivist”. Men ändå, försök ta till dig skillnaden mellan sak och person. För en aktivist kan det vara svårt men borde inte vara omöjligt. För liksom du har jag hopp om framtiden: en människa är alltid en människa!

Bengt Göransson

Emma,

jag hoppas att du inte omedelbart tolkar mitt mail som något ”näthat” och raderar det utan att läsa.

Jag respekterar alla medmänniskor, oavsett om deras åsikter överensstämmer med mina eller ej och skulle aldrig i min kommunikation använda mig av grovt språk och kränkande tillmälen.

Det jag reagerar för när jag läste din artikel (kultursidan, 27/12) är hur du ser på demokratibegreppet. Du hyllar ”tårtningen” av Jimmie Åkesson trots att han är riksdagsman och vald representant för Sveriges folk. Jag tror personligen inte att varken höger- eller vänsterextremism är något reellt hot mot vår demokrati, om vi bemöter dessa företeelser på ett demokratiskt sätt i en öppen dialog med sakliga argument. Om vi i vår frustration tar till odemokratiska metoder tror jag emellertid att vi är ute på hal is. Jag sympatiserar inte på något vis med SD och skulle aldrig lägga min röst på det partiet.

Grunden för det du ger uttryck för i din artikel, tolkar jag som att du omhuldar en omdefinition av demokratibegreppet, som jag iakttar inom kultur- och medieetablissemanget. Enligt min tolkning, som ju är den klassiska, innebär demokrati bland annat rätten att fritt uttrycka olika åsikter, hur konstiga och korkade de än ter sig ur betraktarens perspektiv. Det jag tycker mig se från ”etablissemanget” är att det inte finns olika åsikter utan i stället rätt åsikter och fel åsikter. Den som då har fel åsikter skyddas inte av de demokratiska principerna i vår grundlag. Är det verkligen så du vill att vårt samhälle ska se ut?

Jag uppmanar dig att tänka ett varv till i frågan. Själv är jag pensionerad statstjänsteman efter 45 år i medborgarnas tjänst.

Under hela min karriär har jag varit högst medveten om att jag i min roll som statstjänsteman varit en av demokratins yttersta vakthållare. Jag har alltid i min tjänsteutövning lojalt följt alla beslut som i demokratisk ordning fattats av riksdag och regering, oavsett vad jag personligt haft för uppfattning.

Jag tycker att vi alla ska vara rädda om den sanna demokratin, i vilken ”tårtning” definitivt inte hör hemma.

Karl-Gustav Holmgren