Terapeutisk roman hade klarat sig bättre utan gnom
Livet i all enkelhet
Roman
Författare: Tina K Persson
Förlag: Ekström & Garay
Huvudpersonen i Tina K Perssons debutroman ”Livet i all enkelhet” heter Christina Cervantes. Efternamnet har hon efter sin spanske far, men det väl också tänkt som en hint till läsaren om att här har vi att göra med en berättelse som åtminstone delvis rör sig i det sannolikas utmarker. Och mycket riktigt förekommer det en del fantasterier och skenbara oförklarligheter i det romerska kloster där större delen av handlingen äger rum.
”Christina Cervantes ser tillbaka på sitt liv, och uppgörelsen med det förflutna får en terapeutisk effekt och ger stadga åt en ny start i livet.”
Christina Cervantes ska inom romanens ram fylla femtio. Hon är skolkurator, men har drabbats av utbrändhet och sökt sig till en retreat i klostret. Livet där visar sig mer behagligt än förväntat, till exempel är maten utsökt och serveras med goda viner. Christina Cervantes ser tillbaka på sitt liv, och uppgörelsen med det förflutna får en terapeutisk effekt och ger stadga åt en ny start i livet.
Så långt allt väl. Men Tina K Persson har valt att ställa en fiktiv jagberättare mellan läsaren och Christina, en osynlig gnom, som häckar i Christinas nacke och som vid sidan om att vara bokens subjektiva röst också kommenterar och värderar Christinas göranden och låtanden. Det här är mindre bra. Det är för alla uppenbart att detta ”Vittne” är ett försök att skapa en distanserad själviakttagelse, men effekten blir ofta att berättelsens fokus glider mellan två subjekt, vittnets och Christinas, som ju egentligen sammanfaller, och då kunde vittnet i nacken strukits.
